Forskningsprojekt Hållbar utveckling är ett delvis normativt begrepp: en hållbar utveckling förutsätts vara en önskvärd utveckling. Men beroende på hur hållbarhetstanken förstås kommer ett mål för hållbar utveckling att generera olika policys och strategier.
Trots att hållbar utveckling är ett normativt begrepp, och trots att det råder delade meningar om hur hållbarhetstanken ska föstås, så har etiska diskussioner kring hållbarhetsbegreppet fått förhållandevis litet utrymme i debatten om hållbar utveckling. Projektet syftar till att undersöka frågor som anknyter till hållbarhetstankens etiska dimension: Hur kan ett moralfilosofiskt försvar för målet om hållbar utveckling se ut? Vad har icke-människocentrerade etiska synsätt att säga om hållbar utveckling? Vilka normativa konsekvenser måste vi acceptera givet att vi anammar en viss version av hållbarhetsmålet?
Etiska aspekter pÄ hÄllbar utveckling
Lars Samuelsson
1. Bakgrund och relevans
Idén om hÄllbar utveckling har en tydligt normativ dimension. Om det inte vore för det faktum att vi sÄg hÄllbarhet som nÄgonting efterstrÀvansvÀrt, nÄgonting bra, sÄ skulle vi inte intressera oss för hÄllbar utveckling: vi skulle inte lÀgga tid och kraft pÄ att undersöka vad en hÄllbar utveckling innebÀr eller vad som krÀvs för att uppnÄ en sÄdan. SjÀlva begreppet hÄllbar Àr, i detta sammanhang, ett delvis normativt begrepp. Att sÀga att en viss verksamhet eller företeelse Àr i linje med en hÄllbar utveckling Àr att sÀga nÄgot positivt om denna verksamhet eller företeelse.
Trots detta kommer den normativa dimensionen allt som oftast i skymundan nĂ€r idĂ©n om hĂ„llbar utveckling undersöks eller diskuteras. Det vill sĂ€ga, frĂ„gan om huruvida vi bör ha en hĂ„llbar utveckling â givet olika utformningar av hĂ„llbarhetstanken â, liksom frĂ„gan om hĂ„llbarhetsmĂ„lets status som normativ riktlinje, utelĂ€mnas helt eller delvis. En viktig orsak till detta Ă€r sĂ€kerligen att det vanligtvis tas för givet att en hĂ„llbar utveckling Ă€r efterstrĂ€vansvĂ€rd. Att hĂ„llbar utveckling Ă€r nĂ„got bra ses som en sjĂ€lvklarhet som inte Ă€r i behov av nĂ„gon vidare underbyggnad. En hĂ„llbar utveckling kanske till och med ses som nödvĂ€ndig för âvĂ„râ fortlevnad. Ăven om jag sjĂ€lv naturligtvis Ă€r beredd att skriva under pĂ„ att hĂ„llbar utveckling, i nĂ„gon mening, Ă€r efterstrĂ€vansvĂ€rt, sĂ„ Ă€r avsaknaden av normativ forskning kring hĂ„llbar utveckling problematisk av flera skĂ€l:
(1) Det Àr oklart vad hÄllbar utveckling innebÀr och vad som krÀvs för att uppnÄ hÄllbar utveckling (hÀrom rÄder delade meningar). För att nÄ ett svar pÄ dessa frÄgor krÀvs en normativetisk diskussion. Som beskrivet ovan sÄ Àr det begrepp hÄllbar utveckling som vi Àr intresserade av hÀr ett delvis normativt begrepp. AlltsÄ Àr en av de parametrar efter vilka ett adekvat hÄllbarhetsbegrepp mÄste utformas en normativ sÄdan: ett hÄllbarhetsbegrepp mÄste vara normativt, eller etiskt, acceptabelt. Det vill sÀga, givet att hÄllbarhet Àr nÄgot som vi bör strÀva efter sÄ mÄste vi, för att kunna avgöra vad hÄllbarhet innebÀr, först avgöra vad vi bör strÀva efter.
(2) Olika normativetiska system kan ge olika mÄl för hÄllbar utveckling. Denna punkt hÀnger ihop med den förra: Olika normativetiska system ger olika svar pÄ frÄgan om vad vi bör strÀva efter. Exempelvis kan de tillskriva framtida generationer sÄvÀl som icke-mÀnskliga varelser och naturen olika moralisk vikt. De kan ocksÄ ge olika svar pÄ hur en rÀttvis fördelning av de uppoffringar som eventuellt krÀvs för att uppnÄ hÄllbar utveckling ser ut.
(3) Utan normativ forskning riskerar hĂ„llbarhetsmĂ„let att bli tomt pĂ„ innehĂ„ll. OcksĂ„ denna punkt Ă€r nĂ€ra kopplad till den första. Vi kan hĂ€r jĂ€mföra frasen âhĂ„llbar utvecklingâ med termer som âfrihetâ, âdemokratiâ och ârĂ€ttvisaâ. Vi tar förgivet att de refererar till nĂ„gonting positivt, och Ă€ndĂ„ vet vi att de anvĂ€nds av mĂ€nniskor med vitt skilda uppfattningar om vad som Ă€r positivt (de anvĂ€nds till exempel i retoriskt syfte av politiker med diametralt olika avsikter). Dessa termer pekar alltsĂ„ mot mĂ„l som tycks vara sjĂ€lvklara, men som kan ges mycket skiftande innehĂ„ll. PĂ„ samma sĂ€tt kan ocksĂ„ âhĂ„llbar utvecklingâ anvĂ€ndas retoriskt för olika syften och med olika, âanpassatâ, innehĂ„ll. âHĂ„llbar utvecklingâ riskerar ocksĂ„ att bli en sĂ„dan fras som anvĂ€nds slentrianmĂ€ssigt, i bekvĂ€mlighetssyfte; en fras som kan tas till i brist pĂ„ andra alternativ (och som kanske sĂ„ smĂ„ningom â om detta genomskĂ„das â spelar ut Ă€ven denna roll). Detta scenario Ă€r naturligtvis inte önskvĂ€rt, dĂ„ idĂ©n om hĂ„llbar utveckling pekar mot nĂ„got mycket viktigt.
En fortlöpande normativ diskussion om hÄllbar utveckling kan Ätminstone vara till hjÀlp för att hantera det hÀr problemet. PÄ samma sÀtt som normativa diskussioner om frihet, demokrati respektive rÀttvisa har gett oss skilda, men förhÄllandevis klara, idéer avseende dessa mÄl, sÄ skulle en normativ diskussion om hÄllbarhet kunna identifiera skilda, men förhÄllandevis klara, idéer avseende detta mÄl. Om inte annat sÄ kan en sÄdan forskning göra debatten om hÄllbar utveckling, och om vad som krÀvs för att uppnÄ en sÄdan, betydligt med transperent Àn den Àr idag.
(4) Det kan lÀtt tas för givet att hÄllbarhetsmÄlet har den normativa statusen att vara ett tillrÀckligt mÄl för vÄr hantering av naturen och dess resurser. Men Àven om vi kan formulera ett normativetiskt försvarbart hÄllbarhetsmÄl, sÄ Àr det lÄngt ifrÄn sÀkert att detta mÄl Àr ett tillrÀckligt mÄl (ur etisk synvinkel) med avseende pÄ vÄr hantering av naturen. Etisk reflektion kanske krÀver att vi kompletterar mÄlet med andra normativa mÄl eller riktlinjer. Denna punkt Àr relaterad till punkt tvÄ. HÄllbarhetsmÄlet tolkas i regel som ett mÀnniskocentrerat mÄl i den meningen att det utgÄr frÄn mÀnskliga behov och intressen. Men enligt mÄnga normativetiska synsÀtt Àr Àven (vissa) icke-mÀnskliga varelser och/eller naturen i sig moraliskt betydelsefulla. Enligt dessa synsÀtt Àr ett mÀnniskocentrerat hÄllbarhetsmÄl sÄledes otillrÀckligt som normativt mÄl för vÄrt handskande med naturen och vÄr hantering av naturresurser.
2. Syfte och frÄgestÀllningar
Syftet med forskningsprojektet Àr inte, i första hand, att svara pÄ frÄgor om hur vi bör hantera naturen, eller hur hÄllbarhetsmÄlet bör utformas, utan snarare att reda ut de begrepp som Àr centrala för hÄllbarhetstanken, samt att undersöka relationen mellan idén om hÄllbar utveckling och olika etiska synsÀtt: Hur kan ett moralfilosofiskt försvar för mÄlet om hÄllbar utveckling se ut? Hur skiljer sig ett sÄdant försvar med avseende pÄ olika normativetiska synsÀtt/teorier? Ger de stöd för olika mÄl? Vad sÀger icke-mÀnniskocentrerade etiska synsÀtt? Vilka normativa konsekvenser mÄste vi acceptera givet att vi anammar en viss version av hÄllbarhetsmÄlet?
För projektets syfte ser jag tvÄ övergripande frÄgestÀllningar som sÀrskilt centrala:
(1) Framtida generationer
HÄllbarhetstanken bygger pÄ uppfattningen att vi i nÄgon mening har ansvar inför framtida generationer. Modern moralfilosofisk debatt har emellertid visat att frÄgan om vÄra moraliska skyldigheter gentemot framtida generationer Àr lÄngt ifrÄn oproblematisk, och skilda normativetiska teorier hanterar frÄgan pÄ mycket olika sÀtt.
Vad vi kan kalla âpersonliga moralteorierâ (t.ex. vissa versioner av kontraktualism) tvingas ofta ge ett indirekt försvar för vĂ„ra förpliktelser gentemot framtida generationer. Enligt sĂ„dana teorier har vi direkta skyldigheter endast gentemot konkreta personer (eller individer), och kan alltsĂ„ inte ha nĂ„gra direkta skyldigheter gentemot icke-existerande (framtida) personer (eller individer). VĂ„ra skyldigheter gentemot dessa mĂ„ste sĂ„ledes hĂ€rledas frĂ„n andra skyldigheter som vi har, och Ă€r dĂ€rmed indirekta. Detta kan mycket vĂ€l ha relevans för ett försvar av ett mĂ„l avseende hĂ„llbar utveckling. Till exempel: VĂ„ra indirekta skyldigheter gentemot framtida individer Ă€r kanske inte lika starka som vĂ„ra direkta skyldigheter gentemot konkreta individer, vilket exempelvis skulle kunna innebĂ€ra att vi har rĂ€tt att ta vissa (kanske stora) risker med avseende pĂ„ framtida generationers vĂ€lfĂ€rd för att höja vĂ„r egen.
Vad vi kan kalla âopersonliga moralteorierâ (t.ex. vissa versioner av konsekventialism) kan ge ett direkt försvar för vĂ„ra förpliktelser gentemot framtida generationer. Framtida individers vĂ€lfĂ€rd Ă€r enligt dessa teorier lika viktig som nutida individers vĂ€lfĂ€rd. Det kan Ă„ andra sidan innebĂ€ra att vi har en mycket stark skyldighet att iaktta vĂ€ldigt stor försiktighet i vĂ„r hantering av naturen och dess resurser. Vi har möjligheten att skapa förutsĂ€ttningar för vĂ€lfĂ€rd för ett otal generationer, men om vi gör misstag nu sĂ„ kan den totala vĂ€lfĂ€rden över tid bli oerhört mycket mindre Ă€n den annars skulle ha blivit. Ett sĂ„dant synsĂ€tt skulle kunna försvara en mycket strĂ€ng hĂ„llbarhetsprincip, men det kan ocksĂ„ ha konsekvenser som vi av olika skĂ€l inte Ă€r beredda att acceptera.
FrÄgan om hur vi försvarar vÄra förpliktelser gentemot framtida generationer kan visa sig ha stor betydelse för hur vi pÄ ett konsekvent sÀtt kan utforma och försvara ett mÄl för hÄllbar utveckling. Det Àr dÀrför viktigt att nÀrmare undersöka den frÄgan, samt dess relation till hÄllbarhetsmÄlet.
(2) Icke-mÀnskliga moraliska patienter
Enligt de flesta traditionella normativetiska synsÀtt kan endast mÀnskliga subjekt vara moraliska patienter (dvs. vara sÄdana att moraliska agenter, eller aktörer, bör ta dem i beaktan, för deras egen skull, i sina moraliska övervÀganden). Denna uppfattning har pÄ senare tid ifrÄgasatts frÄn olika hÄll. Jag vÄgar pÄstÄ att de flesta av dagens moralfilosofer menar att mÀngden av moraliska patienter Àr större Àn mÀngden av alla mÀnniskor. Men som jag skrev ovan sÄ tolkas hÄllbarhetsmÄlet i regel som ett mÀnniskocentrerat mÄl. Det innebÀr att det mycket vÀl, utifrÄn mÄnga olika moralfilosofiska perspektiv, kan vara otillrÀckligt som etisk riktlinje för vÄrt handskande med naturen.
Ett sÀtt att hantera denna problematik Àr att modifiera hÄllbarhetsmÄlet till att gÀlla Àven vissa icke-mÀnskliga individer. Ett annat sÀtt Àr att föreslÄ kompletterande etiska riktlinjer för vÄrt handskande med naturen. Oavsett vilket alternativ man vÀljer sÄ krÀvs det att hÄllbarhets-mÄlets etiska underbyggnad och implikationer utreds. FrÄgan om vilka individer/entiteter som Àr moraliska patienter kan visa sig ha stor betydelse för hur vi pÄ ett konsekvent sÀtt kan utforma och försvara ett mÄl för hÄllbar utveckling.
3. Metod
Projektet Ă€r av moralfilosofisk karaktĂ€r. Ur metodologisk synvinkel innebĂ€r det konstruktiv reflektion i förening med argumentations- och begreppsanalytiskt orienterade textstudier. Materialet utgörs av moralfilosofisk litteratur â i synnerhet miljöetisk sĂ„dan â, relevanta styrdokument, utredningar, lagstiftning, liksom forskning inom nĂ€rliggande eller för projektet relevanta omrĂ„den (t.ex. empiriska undersökningar avseende mĂ€nniskors attityder till naturen och till hĂ„llbar utveckling, samt undersökningar om hur natursyn/attityder till naturen har förĂ€ndrats genom historien).
