Forskningsprojekt Under 1600-talet drogs Norden alltmer in i det politiska maktspelet i övriga Europa. Projekt fokuserar på vilka konkreta uttryck detta maktspel fick i Sverige och Danmark, samt på utländska diplomaters försök att påverka politiken i dessa länder.
Projektet ska genomföras i 2 delstudier. Dels jämförs dansk och svensk politik under perioden 1648 till 1735, dels analyseras utländska diplomaters agerande för att påverka de bägge ländernas politik. Sammantaget ger projektets bägge studier underlag för ny kunskap om både relationen mellan Danmark och Sverige i en konfliktfylld tid, samt mellan de nordiska länderna och övriga Europa i en tid av starkare europeisk integrering. Totalt sett ges en fördjupad förståelse för Europas betydelse i Norden.
Specifika mÄl
Efter den Westfaliska freden 1648 utvecklades ett europeiskt statssystem som genom stormaktsallianser alltmer kom att integrera lĂ€nder i periferin. TvĂ„ av de viktigaste aktörerna var Ăsterrike (Det tysk-romerska riket) och Frankrike som lĂ„ngsamt befĂ€ste sina stĂ€llningar pĂ„ andras bekostnad och genom ett intensivt diplomatiskt agerande. Mindre starka nationer, som Danmark och Sverige, kom genom denna utveckling att dras in i en kamp dĂ€r Frankrike (och allierade) med sina hegemoniska strĂ€vanden stod emot Ăsterrike (och allierade) som sökte hindra dessa.
I centrum för projektet stĂ„r en jĂ€mförelse mellan hur Danmarks och Sveriges politiska sjĂ€lvstĂ€ndighet och politiska kultur pĂ„verkades av integrationsprocessen. I bĂ„da lĂ€nderna pĂ„gick parallellt en maktkamp mellan olika grupperingar som försökte skaffa sig kontroll över centrala maktorgan. Detta var en del av en pĂ„gĂ„ende allmĂ€neuropeisk statsbyggnadsprocess. Det pĂ„gick ocksĂ„ en maktkamp mellan lĂ€nderna om kontroll över Ăstersjön. Genom att studera den inre politiken och det diplomatiska spelet i de bĂ„da lĂ€nderna under en konfliktfylld period synliggörs politiska motsĂ€ttningar inom lĂ€nderna, samt deras roller i europeisk maktpolitik. Samtidigt kan en ny belysning göras av de dansk-svenska mellanstatliga relationerna och hur de pĂ„verkades av stormakternas ansprĂ„k.
Projektet kommer att bygga pÄ empiriska studier i danska, svenska, franska och österrikiska arkiv, samt tryckt kÀllmaterial frÄn England och NederlÀnderna. JÀmförelsen mellan Danmark och Sverige kommer att bygga pÄ att samma forskare stÀller samma forskningsfrÄgor till liknande kÀllmaterial i bÀgge lÀnderna. Det Àr vad man i modern historiemetodologi kallar en symmetrisk komparation. Projektet genomförs i 2 delstudier:
Delstudie 1 ska genomföras av FD Peter Lindström och kommer att behandla riksrÄdets/gehejmekonseillets ageranden i Danmark och Sverige under perioden. HÀr behandlas maktmobilisering, hur intern maktkamp kom till uttryck och hur den pÄverkade politikens utformning.
Delstudie 2 ska genomföras av docent Svante Norrhem och kommer att behandla utlÀndska makters ageranden för att pÄverka dansk respektive svensk politik och den interna maktstrukturen. HÀr studeras hur utlÀndska diplomater arbetade för att pÄverka de tvÄ lÀndernas ageranden genom att utnyttja motsÀttningar och stödja vissa fraktioner.
°żłŸ°ùĂ„»ć±đČőö±č±đ°ùČőŸ±°ìłÙ
I internationell forskning har komparationer anvĂ€nts framgĂ„ngsrikt och goda exempel Ă€r flera företrĂ€dare för Annales-skolan. Komparation som metod diskuteras ocksĂ„ alltmer inom internationell historieforskning. PĂ„ nordisk bas Ă€r projekten Det nordiska ödegĂ„rdsprojektet, LokalsamhĂ€lle-centralmakt och Bondeoroligheter och sociala konflikter i Norden 1300â1800 kĂ€nda exempel. VĂ„rt projekt svarar dĂ€rför mot ett sĂ„vĂ€l nordiskt som utomnordiskt intresse för komparationer och ett behov av att sĂ€tta in nordisk historia i ett större internationellt sammanhang.
I ett projekt om statsbildning i Europa 1450â1720 syftar Jan Glete till att skapa en syntes byggd pĂ„ ekonomisk teori och i vilket hans egna empiriska studier av svenska förhĂ„llanden sĂ€tts i en europeisk kontext. Bland hans studier mĂ€rks Sverige som militĂ€rmakt i förhĂ„llande till bland annat Spanien och NederlĂ€nderna, och internationella relationer i Ăstersjöregionen.
TvĂ„ viktiga bidrag till historien om Norden i relation till Europa Ă€r Dagny Jörgensens Danmark-Norge mellom stormaktene 1688â1697 och antologin Europe and Scandinavia. I standardverk om diplomatins historia i Europa behandlas de nordiska lĂ€nderna endast marginellt. Samtidigt pekar forskningen pĂ„ hur diplomatins uppgift var att skapa och upprĂ€tthĂ„lla maktbalans mellan starka stater och dess allierade. Ăsterrike och Frankrike framhĂ„lls som tvĂ„ av de viktigaste kontrahenterna efter den westfaliska freden och bilden blir den av resursstarka stormakter som agerar i relation till svagare stater som patroner i förhĂ„llande till klienter. Vad gĂ€ller de dansk-svenska relationerna 1648â1735 har dessa mer intresserat danska forskare Ă€n svenska och relationen till Sverige utpekas som den viktigaste utrikespolitiska komponenten i Danmark under hela 1600- och 1700-talen. För svensk del Ă€r det frĂ€mst perioden före 1648 som rönt intresse vad gĂ€ller relationen till Danmark.
Den tidigmoderna politiskhistoriska forskningen som relaterar till delstudie 1 har frÀmst fokuserat pÄ den lokala förvaltningen och den lokala politiska kulturen i relation till centralmakten. I Sverige har sockenstÀmmor och ting pÄ landsbygden och rÄdstugor i stÀderna stÄtt i fokus. NÄgra exempel pÄ studier av den politiska verksamheten i de centrala politiska institutionerna finns dock. Motsvarande utveckling kan skönjas i de senaste decenniernas danska politiska historieskrivning.
RĂ„dets agerande i vissa sakfrĂ„gor har uppmĂ€rksammats i mĂ„nga studier som rör perioden, men systematiska analyser av den politik som bedrevs Ă€r mer sĂ€llsynta. Göran Rystad har studerat rĂ„det under perioden 1660â1680, med fokus pĂ„ riksrĂ„det Johan Gyllenstiernas agerande. För 1600-talets del har vidare Anna-Brita Lövgren analyserat beslutsgĂ„ngen i centralförvaltningen under Karl den XI:s regering. Lövgren har dĂ€rmed ocksĂ„ studerat rĂ„dets betydelse och delvis Ă€ven den konkreta politiska verksamhet som bedrevs dĂ€r. Hennes resultat visar tydligt att det svenska riksrĂ„det fortsatte ha ett betydande politiskt inflytande, Ă€ven efter envĂ€ldets införande. Detta motiverar vidare studier av rĂ„dets politiska verksamhet. PĂ„ motsvarande sĂ€tt har Knud Jespersen studerat det danska rĂ„det under tidigare hĂ€lften av 1600-talet och Preben Dollerup det danska gehejmekonseillet under slutet av 1600-talet.
För övrigt finns en relativt ymnig forskning kring den konstitutionella utvecklingen, sjÀlva sammansÀttningen av rÄdet, utnÀmningar av rÄdets medlemmar och utvecklingen inom adeln som grupp i de bÀgge lÀnderna. Dessa studier har frÀmst syftat till att lyfta fram den stÄndscirkulation som Àmbetsmannastatens framvÀxt innebar och de fyller dÀrför en mycket viktig funktion i analysen av den faktiska politiska verksamheten som bedrevs i rÄden under perioden.
Den politik som fördes pÄ den högsta politiska nivÄn, i riksrÄdet i Danmark respektive Sverige har alltsÄ bitvis studerats, men dessa undersökningar har inte resulterat i nÄgra systematiska analyser över lÀngre tid av dessa inflytelserika institutioner. En djupare jÀmförelse mellan den politik som fördes i det danska rÄdet (frÄn 1660 gehejmekonseillet) och det svenska rÄdet under perioden saknas, trots de bÄda lÀndernas konfliktfyllda inbördes relationer.
Studier av diplomaters agerande i Sverige under perioden har frÀmst koncentrerat sig pÄ frihetstiden. Det hindrar inte att de, liksom modernare studier av frihetstiden, visar att diplomaters brev och skrivelser ger en vÀrdefull belysning av ett samhÀlle och de maktstrukturer som styr. Att utlÀndska krafter spelade en roll för utformningen av svensk inrikes och utrikespolitik under frihetstiden Àr vÀl belagt och undersökt. Ofta har det inflytande som franska, ryska och brittiska intressen fick tillskrivits det politiska system av partier som prÀglade frihetstiden och som ansetts gett grogrund för möjligheter att spela ut olika grupper mot varandra. NÄgot tillspetsat kan man sÀga att bilden av stormakten Àr ett land dÀr man styr över sitt eget öde genom allianser, medan frihetstidens Sverige blev beroende av andra. Samma beskrivning gÀller i huvudsak ocksÄ för den danska utvecklingen vid samma tid. Mindre fokus har fÀsts vid hur utlÀndska intressen agerade under perioden före frederna som avslutade det stora nordiska kriget och vilken betydelse detta kan ha haft för politikens utformning.
Om man lagt krutet pÄ frihetstiden i svensk forskning nÀr det gÀller relationer till frÀmmande makter har man för dansk del lagt tonvikten pÄ Napoleonkrigen och tiden strax dÀrefter. Studier av utlÀndska diplomaters agerande i Danmark under perioden före Àr dÀrför sÀllsynta. Dessutom saknas en systematisk analys av utlÀndska makters betydelse för de nordiska lÀndernas politik under det sena 1600-talet och tidiga 1700-talet, en period prÀglad av inre nordisk maktkamp och europeiska stormaktskonflikter.
Projektbeskrivning
Delstudie 1: Peter Lindström
Syftet Ă€r att genom kronologiska nedslag studera den politik som fördes i det svenska rĂ„det och danska rĂ„det/gehejmekonseillet 1648â1735 och analysera och jĂ€mföra den politik som skapades och utvecklades i dessa institutioner. Fokus ligger pĂ„ tre perioder: upptakten till och tiden för 1650-talets svensk-danska krig, upptakten till och tiden för 1670-talets svensk-danska krig liksom upptakten till och tiden för de svensk-danska stridigheterna under Karl XII:s regim samt dess efterföljder. JĂ€mförelsen motiveras med att sjĂ€lva grundförutsĂ€ttningarna för rĂ„dens agerande sĂ„g sĂ„ olika ut i de bĂ€gge lĂ€nderna. Den danske historikern Knud Jespersen har lyft fram det faktum att Sverige efter trettioĂ„riga kriget tycks ha varit relativt nöjd med den maktposition man erhĂ„llit efter freden i Köpenhamn 1660 medan Danmarks politik efter freden prĂ€glades starkt av revanschism mot Sverige. Danmark var enligt Jespersen politiskt mer orienterad mot Sverige, Ă€n tvĂ€rtom.
En annan grundförutsÀttning som sÄg olika ut i de bÀgge lÀnderna var rent konstitutionell. I Danmark gick den politiska utvecklingen frÄn svag kungamakt och oerhört inflytelserikt rÄd frÄn 1648, till envÀldig kung och formellt sett betydligt mindre inflytelserikt gehejmekonseill efter 1660. I Sverige sÄg utvecklingen annorlunda ut. EnvÀldet infördes senare Àn i Danmark (1680) och ersattes redan 1719 av ett ökat inflytande för stÀnderna i riksdagen och den sÄ kallade frihetstiden. En tredje skillnad i lÀndernas politiska grundförutsÀttningar var sjÀlva samhÀllsstrukturen. I Danmark fanns ett klart definierat politiskt och ekonomiskt ledande skikt och en stor andel mer eller mindre livegna bönder. HÀr behövde man inte ta sÄ stor hÀnsyn till de ofrÀlse gruppernas intressen. I Sverige fanns ocksÄ ett tydligt politiskt och ekonomiskt ledarskikt, men samtidigt en stor andel sjÀlvÀgande bönder som man var tvungen att ta hÀnsyn till politiskt.
En frĂ„ga blir att undersöka om â och i sĂ„ fall pĂ„ vilket sĂ€tt â lĂ€ndernas olikartade grundförutsĂ€ttningar pĂ„verkade den politiska praktiken i respektive regering. Med en jĂ€mförande analys kommer dĂ€rmed bĂ„de det specifika för de bĂ€gge regeringarnas agerande att lyftas fram, liksom Ă€ven eventuella gemensamma drag. JĂ€mförelsen kommer dĂ€rmed att fördjupa vĂ„r bild av de enskilda lĂ€ndernas inre politik, samtidigt som de bĂ€gge lĂ€ndernas politik sĂ€tts in i ett större sammanhang.
Pilotstudier visar att rÄdet i Danmark skötte mycket av sin politiska verksamhet genom brevkorrespondens under den kaotiska perioden efter envÀldets införande. Det svenska rÄdet förde diskussionsprotokoll. BÀgge kÀllmaterialen ger dÀrför goda inblickar i rÄdens politiska verksamhet och individers stÀllningstaganden. Pilotstudien visar vidare att det danska rÄdet efter envÀldet intog en mer avvaktande hÄllning i förhÄllande till kungamakten, medan det svenska rÄdet inte gjorde det. Studien kan med denna infallsvinkel bidra till den teoretiska diskussionen kring relationen mellan kultur och struktur i olika historiska skeenden och pÄ olika nivÄer samt mer direkt kasta ett nytt ljus över den konkreta betydelsen av sÄvÀl de ideologiska som de konstitutionella förÀndringar som skedde i de bÀgge lÀnderna under perioden.
En andra frĂ„ga rör den interna maktkampen i de bĂ€gge lĂ€nderna â hur den kom till uttryck och hur den pĂ„verkade politikens utformning. Denna frĂ„ga knyter mer specifikt an till projektets andra delstudie (se nedan) och berör om â och i sĂ„ fall pĂ„ vilket sĂ€tt â den inre politiken i respektive land pĂ„verkades av utlĂ€ndska makter. Samtida utlĂ€ndska observatörer talade redan pĂ„ 1600-talet om fraktioner och âpartierâ i nordisk politik. Med detta avsĂ„gs sannolikt inte nĂ„gra fasta konstellationer, men en berĂ€ttigad frĂ„ga Ă€r Ă€ndĂ„ om hur man ska se pĂ„ dessa antydda fraktioner â var de tillfĂ€lliga sammanslutningar, eller mera lĂ„ngvariga? Bands de samman av i första hand slĂ€ktlojalitet, bördsaspekter, eller nĂ„gon annan form av ideologisk bas? UtlĂ€ndska betraktare avsĂ„g utrikespolitiskt indelade fraktioner, men kan fraktionerna ha varit desamma i inrikespolitiska frĂ„gor? Det hĂ€r Ă€r intressant att studera i ljuset av de partier som vĂ€xte fram och fick mer bestĂ€ndig karaktĂ€r frĂ„n 1730-talet och framĂ„t i Sverige. Kan utlĂ€ndska makters pĂ„verkan karaktĂ€riseras av brott eller kontinuitet? Ăr det till exempel sĂ„ att den specifika karaktĂ€riseringen av den svenska frihetstiden delvis har sin grund i att man studerat just denna period ur denna aspekt? En pilotstudie av materialet vid Riksarkivet i Köpenhamn visar att utlĂ€ndska diplomaters anstrĂ€ngningar delvis pĂ„verkade sammansĂ€ttningen av rĂ„det och utformningen av dess politik redan mot slutet av 1600-talet.
En omfattande kĂ€llinventering av arkivmaterialet har genomförts. För dansk del finns protokoll frĂ„n rĂ„dets förhandlingar bevarande frĂ„n 1650-talet och visar bland annat vilken stark makt rĂ„det hade i förhĂ„llande till regenten under decenniet före envĂ€ldet â protokollen utgörs till större delen av propositioner frĂ„n kungen till rĂ„det, och rĂ„dets svar pĂ„ dessa propositioner. Dessa protokoll ger en god bild av rĂ„dets politik. Efter envĂ€ldets införande 1660 inrĂ€ttades efter hand flera olika rĂ„dgivande instanser i Danmark, som Ă€r av intresse för den hĂ€r studien. Statskollegiet inrĂ€ttades 1660 och bestod av sĂ„vĂ€l nya som gamla rĂ„dsmedlemmar och kollegiets möten finns bevarade i form av diskussionsprotokoll. Detta kollegium upphörde 1676. Kommissionerne i rĂ„dstuen for slottet var pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt en fortsĂ€ttning pĂ„ Statskollegiets verksamhet och behandlade frĂ€mst Ă€renden som rörde inrikespolitiken. FrĂ„n kommissionernas verksamhet finns vidlyftiga diskussionsprotokoll och underlag i form av inkommande skrivelser bevarade. Kommissionerna upphörde 1705.
Vid sidan av dessa mer tillfĂ€lliga rĂ„dgivande instanser inrĂ€ttades 1670 Gehejmekonseillet, dĂ€r de viktigaste statsangelĂ€genheterna, som utrikes- och sĂ€kerhetspolitiken behandlades av 5â6 rĂ„dsmedlemmar i kungens nĂ€rvaro. I Gehejmekonseillets arkiv finns sĂ„vĂ€l olika protokollserier, samt koncept och olika rĂ„dsmedlemmars brev och andra skrivelser. Sammantaget ger de olika institutionernas kvarlĂ€mnade material en god bild av det danska rĂ„dets verksamhet före och efter envĂ€ldets införande.
För svensk del Ă€r rĂ„dets protokoll samlade i olika kĂ€llserier, som sammantaget belyser rĂ„dets verksamhet. RĂ„dsprotokoll innehĂ„llande alla eller flera slags Ă€renden strĂ€cker sig frĂ„n undersökningsperiodens början fram till 1723, protokoll i justitieĂ€renden under perioden 1694â1789, protokoll i utrikesĂ€renden 1719â1772, protokoll i krigsĂ€renden 1724â1789, samt protokoll i inrikes-civilĂ€renden 1724â1788.
Delstudie 2: Svante Norrhem
Syftet Ă€r att studera utlĂ€ndska aktörers inblandning i dansk respektive svensk politik 1648-1735; i vilken utstrĂ€ckning pĂ„verkades relationen mellan de tvĂ„ lĂ€nderna och lĂ€ndernas utrikespolitik av utlĂ€ndsk inblandning? Fokus ligger pĂ„ samma perioder som för delstudie 1 (se ovan). Ăstersjön övergick efter 1648 frĂ„n att vara en lokal arena till att intressera andra parter i Europa. Ett bevis för det Ă€r enligt Knud Jespersen Sveriges kollaps efter det stora nordiska kriget och Danmarks oförmĂ„ga att utnyttja denna för egna territoriella vinster. De svensk-danska konflikterna kom alltmer att lösas som delar av stormakternas konfliktslösningar och frederna efter det stora nordiska kriget dikterades av andra Ă€n Sverige och Danmark.
Under andra halvan av 1600-talet etablerade sig de stormakter som skulle komma att dominera i Europa ett hundra Ă„r senare. Efter det spanska tronföljdskrigets slut 1713 framtrĂ€dde Frankrike, Ăsterrike och Storbritannien som Europas stormakter medan andra föll tillbaka. Dessa makters styrka var ett resultat av ett alliansbyggande som för Frankrikes del avsĂ„g att skapa fransk hegemoni i Europa, och för Ăsterrikes del att förhindra en sĂ„dan utveckling. Frankrike var efter freden 1648 den starkasta makten pĂ„ kontinenten resursmĂ€ssigt men Ăsterrike var en maktfaktor i egenskap av innehavet av den prestigefyllda kejsartronen och ett starkt diplomatiskt system. För dessa tvĂ„ nationer kom Sverige och Danmark att bli intressanta som allianspartners under den senare delen av 1600-talet och framĂ„t och de stĂ„r i fokus för studien. Pilotstudier styrker att kĂ€llmaterialet Ă€r rikt för bĂ„de Ăsterrike och Frankrike. Det brittiska och nederlĂ€ndska intresset för Norden Ă€r förhĂ„llandevis vĂ€l studerat och kan dĂ€rför sĂ€ttas i relation till studien utan att krĂ€va egna arkivstudier. Publicerade kĂ€llmaterial kommer dock att anvĂ€ndas.
En frĂ„ga behandlar vilket inflytande stormakterna Frankrike och Ăsterrike ville utöva i Norden genom sina diplomatiska sĂ€ndebud. En pilotstudie visar hur franska, österrikiska och danska diplomater agerade. Uppenbart Ă€r att det skett mer Ă€n vad som tidigare uppmĂ€rksammats. Ett par exempel: det franska sĂ€ndebudet dÂŽAvaux och det danska Juel samarbetade under 1690-talet för att skapa en Ă€ktenskapsallians mellan Sverige och Danmark för att undvika att svenskarna knöt starkare band till Holstein respektive Ăsterrike. En allierad person med kontakter i den svenska politiska eliten var den franskvĂ€nliga Beata Elisabeth von Königsmarck, som samlade information om hur centrala aktörer som Carl Piper stĂ€llde sig i frĂ„gan. Samma frĂ„ga rönte ocksĂ„ i Köpenhamn stort intresse dĂ€r det franska sĂ€ndebudet agerade för en Ă€ktenskapsallians medan det österrikiska, med allierade, agerade emot.
Ett annat exempel: kanslipresidenten Bengt Oxenstierna och hans hustru Magdalena Stenbock fick underhĂ„ll frĂ„n Ăsterrike under 1690-talet för att missgynna Frankrike och Danmark. Den österrikiska diplomaten von Stahremberg talar om Oxenstierna och hans anhĂ€ngare som det âgoda partietâ, de fransksinnade som âfactionenâ och de som strĂ€vade efter ett nĂ€rmande till Danmark som det âtredje partietâ. De tvĂ„ första var understödda av Ăsterrike respektive Frankrike.
Det finns skĂ€l att tro att svensk politik lĂ„ngt före frihetstiden var mer beroende av utlĂ€ndska intressen Ă€n som kommit fram. Det Ă€r ocksĂ„ möjligt att utlĂ€ndska intressen i högre grad Ă€n vi tidigare trott försökte spela en roll för den politiska sammansĂ€ttningen i de ledande maktskikten i Danmark och Sverige. Relationerna mellan de bĂ„da nordiska lĂ€nderna, samt de politiska maktförhĂ„llandena i de respektive lĂ€nderna, intresserade sĂ„ledes Frankrike och Ăsterrike med respektive allierade. BĂ„da lĂ€ndernas kontakter med svenska och danska politiska aktörer kommer att stĂ„ i fokus för studien. I vilken utstrĂ€ckning styrdes de bĂ„da lĂ€nderna av stormakternas alliansstrategier? Vilken betydelse hade utlĂ€ndska sĂ€ndebud för de skiften i allianser som Ă€gde rum i sĂ„vĂ€l Danmark som Sverige? Exempelvis Sveriges övergĂ„ng frĂ„n en profransk politik till en anti-fransk under 1670-talet, eller nĂ€rmandet mellan Danmark och Frankrike vid samma tid?
En andra frÄga rör hur man gick till vÀga för att pÄverka dansk respektive svensk politik. Franska diplomaters korrespondens frÄn sent 1600-tal och första halvan av 1700-talet visar att man systematiskt kartlade slÀktskap, vÀnskap och politiska allianser knutna till dessa. Politikers ekonomiska stÀllning noterades och om politikern sjÀlv eller personer i hans omgivning var mottagliga för mutor eller gÄvor. SÄvÀl kvinnor som mÀn var intressanta och diplomaters hustrur deltog ocksÄ i arbetet. Detta kommer att studeras. Vidare hade man informatörer bland tjÀnstefolk. Ibland finns konkret beskrivet hur man gick tillvÀga för att pÄverka utfallet i en politisk frÄga.
En tredje frÄga rör om sÀndebuden pÄverkade rÄdande maktstrukturer. För att ha inverkan pÄ politiken mÄste ibland styrkeförhÄllandena i det ledande politiska skiktet pÄverkas. Undersökningen kan precis som liknande studier av frihetstidens diplomatiska verksamhet i Norden ge en bild av maktrelationerna i de nordiska lÀnderna. I Wien ansÄgs att den svenska elitens stÀllning efter reduktionen gav goda pÄverkansmöjligheter. En pilotstudie av franskt material visar att franska diplomaters agerande i form av mutor, kartlÀggningar etc blev mer aktivt under slutet av 1600-talet Àn det varit i mitten av seklet. Den lÄnga undersökningsperioden möjliggör att studera vilken roll förÀndringar i politisk kultur kan ha för detta, om vilken betydelse frÀmmande makters ökade intresse för Norden hade det eller om det finns andra konkurrerande eller kompletterande förklaringar. En annan central frÄga blir om de politiska krafterna pÄverkades av utlÀndska intressen i sÄ mÄtto att vissa grupperingar stÀrktes och andra försvagades?
Studien ska göras genom en systematisk genomgĂ„ng av nĂ„gra österrikiska och franska diplomatiska sĂ€ndebuds korrespondens. En genomgĂ„ng av samtliga diplomaters korrespondens frĂ„n bĂ„de Danmark och Sverige under perioden blir en alltför omfattande arbetsuppgift. Hittills har 6 veckors arkivvistelse i Paris och Wien genomförts. Efter genomgĂ„ngarna i Ăsterreichisches Staatsarchiv (Wien) och Archives de MinistĂšre des Affaires EtrangĂšres (Paris) och Archive Nationale (Paris) har 16 personers arkiv valts: 8 frĂ„n Danmark och 8 frĂ„n Sverige. Dessa personers privata och officiella skrivelser studeras. Kompletterande tryckt material kan ocksĂ„ komma att anvĂ€ndas. Medel för arkivvistelser i Wien och Paris har erhĂ„llits frĂ„n andra finansiĂ€rer.
Teori och metod
Teoretiskt anknyter vi till dem som diskuterat nationalstaternas framvÀxt i Europa. Mer specifikt tar vi fasta pÄ utvecklingen av det europeiska statssystemet efter 1648 och den betydelse det fick för Nordens integrering i det större europeiska sammanhang som beskrivs av Matthew Smith Anderson och Knud Jespersen. Studien ska belysa och problematisera Sveriges och Danmarks inre och yttre politik i ljuset av framvÀxten av nÄgra fÄ starka stormakter i Europa och hur Sverige respektive Danmark pÄverkades av den pÄgÄende processen. En hypotes som ska prövas Àr att sÄvÀl Sveriges som Danmarks inre och yttre politik redan frÄn mitten av 1600-talet var vÀl integrerad i stormakternas politiska maktstrÀvanden.
Metodiskt arbetar vi med en symmetrisk komparation. Vi stÀller alltsÄ samma forskningsfrÄgor till likartade kÀllmaterial i tvÄ skilda lÀnder. Vinsten med detta i jÀmförelse med en asymmetrisk komparation (dvs en jÀmförelse med befintlig forskning i ett av lÀnderna) Àr att tvÄ studier som görs av samma forskare, med samma frÄgor och metoder avsevÀrt bÀttre bidrar till att belysa likheter och skillnader lÀnderna emellan. Komparationen som metod bidrar dessutom till att synliggöra det generella samtidigt som det pekar ut det specifika för de studerade lÀnderna.
PreliminÀra resultat
PreliminÀra resultat frÄn pilotstudier och kÀllinventeringar har presenterats under respektive delstudie i projektbeskrivningen (se ovan).
Betydelse
Forskningsresultaten kan inte förutses men pilotstudierna visar att diplomaters informella agerande gentemot Danmark och Sverige genomgick en förÀndring redan under 1600-talet. Ett specifikt vÀrde i forskningsinsatsen Àr att den komparativa metoden lyfter fram sÄvÀl generella som specifika drag hos de nordiska lÀnderna och ger ny belysning av svensk-danska relationer, lÀndernas inre politiska strukturer och deras roll i det europeiska statssystemet efter 1648. Studien bör dÀrför ha intresse Àven utanför Sverige och vi avser att göra minst en gemensam presentation av forskningsresultaten i en engelsksprÄkig tidskrift. Förutom det planerar vi att presentera resultaten vid internationella konferenser och i form av en monografi.
Ett annat specifikt vÀrde Àr anvÀndandet av ett förvÄnansvÀrt lite utnyttjat kÀllmaterial. Detta gÀller sÄvÀl de svenska som de danska rÄdsprotokollen, dÀr i synnerhet de svenska huvudsakligen Àr anvÀnda endast i de delar som finns publicerade. Samma sak gÀller för de utlÀndska sÀndebudens efterlÀmnade material. Det Àr sÀllsynt att det alls anvÀnds i modern forskning om tidigmodern tid, och om det anvÀnds sÄ anvÀnds det vanligen bara i de delar dÀr det finns utgivna i trycket.
Internationellt samarbete
De senaste 3 Ă„ren har vi varit delaktiga i att bygga upp kontakter med forskare pĂ„ flera hĂ„ll. Tillsammans med docent Ă
sa Karlsson Sjögren har vi initierat ett aktivt arbetande internationellt nÀtverk av forskare. NÀtverket har fÄtt ekonomiskt stöd frÄn VetenskapsrÄdet och Riksbankens Jubileumsfond. I detta nÀtverk ingÄr bland andra Grethe Jakobsen vid Det Kongelige bibliotek (Köpenhamn) som kommer att ha stor betydelse för vÄr forskning genom sina gedigna kunskaper om danska arkiv. Vidare ingÄr FD Charlotta Wolff (Helsingfors) som arbetat i franska arkiv och med material som berör tidigmodern tid. Till de franska kontakterna hör ocksÄ Dominique Godineau och forskningsbibliotekarien Rémi Mathis. Den senare forskar om den franske ambassadören Pomponne som vistades i Stockholm periodvis under 1660- och 1670-talen. NÀtverket ansvarade för en heldagssession vid Nordiska historikermötet i Reykjavik 2007 dÀr vi bÄda deltar med presentationer. Utanför Norden har kontakter knutits med en tidigmodern forskargrupp vid International Institute of Social History (Amsterdam). Under 2008 deltog nÀtverket med session vid ESSHC i Lissabon och i höst arrangeras internationella konferensen Political Women 1500-1900 i UmeÄ.
