ͯ����Ƶ

Projektbeskrivning

Syfte
Projektets övergripande syfte är att ur ett idé- och mentalitetshistoriskt perspektiv studera och analysera föreställningar och praktiker kring våld och kränkningar mot föräldrar i Sverige under perioden 1600-2000, för att därigenom belysa hur attityder till åldrande, makt och auktoritet inom familjen förändrats över tid.

Ä���Ա���������������Ծ��Բ�
Modern historisk forskning har visat att det skett en dramatisk reducering av antalet registrerade våldsbrott i Västeuropa under 1600- och 1700-talen. Minskningen gäller dock inte alla sorters våld. Tvärtemot den allmänna trenden ökar bland annat antal rättsfall som rör våld mot föräldrar kraftigt under 1700-talet och första hälften av 1800-talet. Man kan säga att det sker en förskjutning i det registrerade våldet, från det offentliga livet till familjesfären. Vid 1800-talets mitt sker en plötslig minskning av antal personer som dömdes för våld mot föräldrar. I 1864 års lag försvinner ”våld och bannor mot föräldrar” som en särskild brottskategori men synliggörs i straffskärpningsreglerna. I statistiken är våld mot föräldrar dolt bland andra våldsbrott efter 1878. Inte heller internationellt finns tillförlitliga uppgifter, eftersom statistik saknas (Bobic 2004, Brandi & Cook 2002). Hela 1900-talet är helt enkelt en terra inkognito.
Från 1962 särskiljer lagstiftaren inte längre våld mot föräldrar från annat våld. Tystnaden kring våld och kränkningar mot föräldrar är påtaglig. I en kultur där föräldraskap idealiseras är denna typ av handlingar starkt skambelagda – inte minst för en utsatt förälder. Inte heller är det självklart att se det hela som brott: tolkningen tycks ha förändrats från brott till sjukdomssymtom och från sjukdomssyntom till tecken på social missanpassning. Vi uppmärksammar våld inom äldreomsorgen men talar ytterst sällan om föräldrar som utsätts för våld av sina barn. Likväl är våld och kränkningar mot föräldrar ett samhällsproblem (t.ex. Hydle & Johns 1993). Den offentliga statistiken över våld mot äldre visar att våldsnivån har stigit kraftigt från slutet av 1970-talet, från 688 händelser av våld och hot år 1978 till 1031 händelser år 1992–93. År 2000-01 utsattes nära en procent av äldre personer i Sverige för våld eller hot om våld i sitt eget eller andras hem. Hur många som utsätts av egna barn är dock oklart.
Med ett idé- och mentalitetshistoriskt perspektiv kan vi blottlägga de föreställningar kring föräldraskap, åldrande, makt och auktoritet som idag kommer till uttryck i rättsliga som icke-rättsliga sammanhang. Projektet har sålunda stor samhällsrelevans.

Teoretiska perspektiv och analytiska verktyg
Diskurs
Diskursbegreppet är till sin karaktär dynamiskt, själva förändringsprocesserna synliggörs och analyseras. I begreppet ingår dels muntliga och skriftliga utsagor som tillsammans bildar en systematisk framställning om något, dels sammanhang där talet och idéerna materialiseras och förändringsprocesserna fortgår. Föreställningar, utsagor, förhållningssätt och praktiker som rör våld och kränkningar mot föräldrar kan ses som ett exempel på en sådan diskurs. (Foucault 1969, 1971, 1974, 1977, 1980).

Makt, auktoritet och identitet
Makt kan beskrivas som ett rörligt mönster av mer eller mindre tydliga styrkeförhållanden där subjekten och objekten växlar med sammanhangen (Foucault 1987). Maktutövandet kan gång på gång resultera i samma styrkefördelning mellan parterna. Det är då fråga om dominans. Som grupp dominerar män över kvinnor; de flesta maktprocesser mellan könen utfaller till männens fördel. Som grupp dominerar också föräldrar över barn, men endast temporärt. Småbarnsförälderns möjlighet att utöva makt gentemot sitt barn är stort, den åldrande förälderns litet.
Auktoritet ger utrymme och legitimitet att utöva makt (Weber 1983-87). Vår hypotes är att föräldraauktoriteten förändras över tid. I ett tidigmodernt samhälle besitter föräldrar auktoritet i kraft av sitt föräldraskap, oavsett om deras barn är små eller vuxna. Det traditionellt patriarkala samhället lägger dessutom stor tonvikt vid ålder, som i sig ger auktoritet i förhållande till de unga. I det moderna samhället verkar inte dessa mekanismer på samma sätt. Hög ålder har snarare en negativ inverkan på auktoritet och möjligheten till maktutövande. Föräldraauktoriteten är självklar i relation till små barn, men bygger i relation till vuxna barn snarare på personliga egenskaper än på föräldraskapet i sig. Detta får betydelse för föreställningar och praktiker kring våld och kränkningar mot föräldrar.
Enligt symbolisk interaktionism formas identitet, jaguppfattning och medvetande i samspel med andra och växlar med det interagerande sammanhanget (Trost & Levin 1996, Charon 1995, Mead 1956, Goffman 1974). Den unga och fysiskt starka föräldern har en annan identitet än den åldrade och försvagade. Fadern har en annan identitet än modern. Stor betydelse har kön och iscensättande av manlighet och kvinnlighet äger rum mot bakgrund av en föreskrivande normalitet (Butler 1999). Betydelse för föräldrars legitimitet och identitet har sannolikt också symboliskt och kulturellt kapital (Brody 1990, Bourdieu 1986, 1993). I rättsprocessen är retoriska och persuativa aspekter centrala; identitet och auktoritet konstitueras, iscensätts och synliggörs inför domstol och allmänhet på ett tydligt sätt.

Tillit och skam
Av central betydelse för analysen är tillit och skam. Tillit är ett socialt kitt som skapas genom reglering av relationer och handlingar för att begränsa vad personer kan göra mot varandra (Misztal, 1996). Den tar sig skilda uttryck i olika typer av samhällen. Skam är ett hot mot tilliten till sig själv och till andra och bidrar till att befästa social underordning (Scheff, 1990). Ett tentativt resonemang skulle kunna vara:
Systemet med sytning och undantag innebar att de gamlas ekonomiska beroende och rätt till försörjning var en lagstadgad självklarhet. Uppfyllde inte barnen denna plikt eller på något sätt kränkte sin förälder uppfattades det som en synd och ett brott. När undantagssystemet privatiserades och blev förhandlingsbart, blev den gamla på ett annat sätt än tidigare beroende av barnens välvilja och kärlek. Skammen följde därav, skammen att behöva ligga andra till last och att inte bli väl behandlad av den som skulle inte bara vörda utan också älska. När försörjningsplikten helt försvann blev alla yttringar av välvilja förenat med förväntad tacksamhet från förälderns sida. Föräldern har plikter mot barnet, men det motsatta gäller inte. Skammen då något går snett i förhållandet blir uppenbar. Underordningen likaså.

Metod och genomförande
Projektet behandlar föreställningar och praktiker som kommer till uttryck i rättsliga och icke-rättsliga sammanhang. Tonvikten ligger dock vid den rättsliga sfären. Det rättsliga källmaterialet utgörs främst av domstolsakter samt rättspsykiatriska akter och det icke-rättsliga av t.ex. skönlitterära texter, press, skillingtryck samt predikotexter. Vi ansöker om medel för arkivresor. Källorna ger oss möjlighet att undersöka tre nivåer, nämligen en institutionell (t.ex. rättsapparat, kyrka), en social (t.ex. nära omgivning, familj) samt en individuell (t.ex. anklagade, utsatta). Dessa tre nivåer kan studeras inom såväl den rättsliga som den icke-rättsliga sfären.
Den långa undersökningssperioden kräver avgränsningar. Det rättsliga källmaterialet begränsas för perioden 1600-1800 till två tioårsperioder (1650-t och 1750-t) samt området runt Göta hovrätts jurisdiktion, och för perioden 1800-2000 till rättspsykiatriska akter med tillhörande domstolsakter. De icke-rättsliga källor som är relevanta är av begränsad omfattning, och vi räknar därför med att använda källmaterial från hela landet under hela undersökningsperioden.
Vi använder ett traditionellt idéhistoriskt arbetssätt, dvs. tolkar och analyserar texter i syfte att identifiera föreställningar som där kommer till uttryck, relaterar dessa föreställningar till de kontextuella sammanhang i vilka de ingår samt studerar förändring över tid. Metoden är hermeneutisk, dvs. vi tillämpar en förståelse- och tolkningsinriktad förklaringsmodell och strävar efter att förstå mening och innebörd i den företeelse vi studerar (Beronius 1991). Oavsett om det gäller rättspsykiatriska utlåtanden, lagtexter, refererade vittnesmål eller utsagor i rätten kan vi inte komma åt vare sig avsikten med eller effekten av utsagorna. Däremot kan vi tolka och analysera diskurserna och utsagorna så som de framträder för oss i källorna, och förklara dem i relation till dess retoriska och persuativa funktioner samt juridiska, kulturella och sociala kontexter.
Projektet kommer att genomföras i enlighet med HSFR:s etiska regler. Ansökan om etisk prövning sker om anslag beviljas.

Forskarnas kompetens
Bergenheim är professor i pedagogiskt arbete samt lektor och docent i idéhistoria, Liliequist är lektor och docent i historia. Båda har stor erfarenhet av rättshistoriska källor samt forskning kring kön, våld och diskursiva förändringar. Bergenheim har under lång tid arbetat med rättspsykiatriskt källmaterial. Tillsammans besitter de sökande en bred kompetens när det gäller kunskap om den aktuella undersökningsperioden samt metod, analys och utnyttjande av källor. I projektet ansvarar Liliequist för perioden 1600–1800 och Bergenheim för perioden 1800–2000, men arbetet sker i nära samverkan under hela projekttiden.

(Ämnen: Historia, Idé- o lärdomshistoria, idéhistoria)