Forskningsprojekt Polisyrket blir alltmer komplext och förändringskraven ökar på polisen och polisutbildningen för att upprätthålla legitimiteten i samhället.
Avsikten med projektet är att bidra med kunskaper om betydelsen av informellt lärande inom svensk polisutbildning, vilka även bedöms vara värdefulla för hela yrkesutbildningsområdet.
UmeÄ universitet
Syftet med detta tvÄÄriga projekt (2018-2019) som ska genomföras pÄ tvÄ lÀrosÀten, UmeÄ och VÀxjö, Àr att undersöka polislÀrares informella arbetsplatslÀrande samt vÀrdet av detta i relation till deras professionella utveckling och utveckling av utbildningspraktiken. Projektet tar sin teoretiska utgÄngspunkt i teorier om informellt lÀrande (Mankin, 2009), expansivt lÀrande (Engeström, 1987) samt anpassningsinriktat respektive utvecklings-inriktat lÀrande (Ellström, 2001). Logg-böcker, intervjuer och utbildningsdokument Àr de huvudsakliga data-insamlingsmetoder som ska anvÀndas. Avsikten med projektet Àr att bidra med kunskaper om betydelsen av informellt lÀrande inom svensk polisutbildning, vilka Àven bedöms vara vÀrdefulla för hela yrkesutbildningsomrÄdet.
I sÄvÀl officiella rapporter (cf. SOU, 2016:39) som i forskningslitteraturen om polisyrket och polisutbildningen (cf. Agevall & Olofsson, 2014; Christopher, 2015; Cordner & Shain, 2011; Neyroud & Weisburd, 2014; Paterson, 2011) beskrivs polisyrket som alltmer komplext och att förÀndringskraven ökar pÄ polisen och polisutbildningen för att upprÀtthÄlla legitimiteten i samhÀllet. Exempel pÄ ökade krav som framhÄlls i litteraturen Àr att verksamma poliser behöver utveckla sina analytiska förmÄgor, kunna göra sjÀlvstÀndiga och kritiska bedömningar samt identifiera problem och föreslÄ lösningar. Dessa förmÄgor pekas ut som centrala för att de skall kunna hantera och verka i en alltmer riskfylld, tvetydig och osÀker miljö. Det tycks rÄda konsensus om att ett nÀrmande mellan polisen och akademin Àr avgörande för att polisyrket skall kunna utvecklas. Speciell uppmÀrksamhet riktas mot vikten av utökad forskning inom polisfÀltet (Neyroud & Weisburd, 2014) och att alternativa och innovativa undervisnings- och lÀrandestrategier utvecklas inom polisutbildningen (Paterson, 2011). Dessa utsagor avseende förÀndringsbehov kan sammanfattas i termer av en akademiseringsstrÀvan, vilken i hög grad Àr aktuell i Sverige och i mÄnga andra lÀnder (Cordner & Shain, 2011; Olofsson et al., 2017). I mÄnga lÀnder Àr redan polisutbildningen fullt inkorporerad i universiteten, medan denna frÄga Àr under utredning i vÄrt land (cf. SOU 2016: 39).
Den snabba utvecklingen av digitala teknologier har under senare Är bidragit till att mÄnga yrkesutbildningar inklusive s.k. blÄ-ljusutbildningar Àven ges pÄ distans (cf. Donavant, 2009; Holmgren, 2016). Den ytterst begrÀnsade forskningen inom detta omrÄde visar att denna alternativa studieform inrymmer en stark potential att bidra till professionell utveckling framförallt inom teoribaserade Àmnen samt till innovativa förÀndringar i utbildningspraktiken, vilka sedan sprids till campus-baserade utbildningsformer. Polisutbildning pÄ distans infördes vÄren 2017 pÄ tvÄ av tre lÀrosÀten i Sverige. Ett flertal polislÀrare nyrekryterades, varav mÄnga saknade pedagogisk utbildning. Vidare saknade majoriteten av samtliga lÀrare undervisningserfarenhet pÄ distans. I anslutning till distansutbildningens start genomgick dock majoriteten av dessa lÀrare en kortare kurs om pedagogisk digital kompetens (PDK) (Olofsson et al., 2017).
I litteraturen om polislÀrares förstÄelse och genomförande av undervisning (cf. Basham, 2014; Conti, 2010; Shipton, 2011, 2014) framkommer Àven dÀr att polislÀrare ofta saknar pedagogisk utbildning och att lÀrarcentrerade och instruktionsinriktade förhÄllningssÀtt dominerar i deras undervisning. Vidare framhÄlls att tekniska yrkesaspekter prioriteras och att det tycks rÄda brist pÄ utvecklingsinsatser som kan utgöra en stimulans för undersökande och prövande av nya undervisningssÀtt.
Den sammantagna bilden som ges i litteraturen visar sÄledes att polisutbildningen och dess lÀrare stÄr inför stora utmaningar, vilka inrymmer ökade krav pÄ akademisering och digitalisering, samtidigt som formella utbildningsinsatser inte tycks prioriteras i nÄgon nÀmnvÀrd utstrÀckning. Denna situation kan dock inte definieras som unik, dÄ liknande problemomrÄden Àven beskrivs i litteraturen inom andra typer av organisationer (cf. de Laat, 2012; Mankin, 2009). Mot bakgrund av denna problembild och med stöd av litteraturen Àr det dÀrför angelÀget att rikta uppmÀrksamheten mot de informella lÀrandeaktiviteter som sker bland polislÀrare, samt vilket vÀrde de har för deras professionella utveckling och för utbildningspraktiken. I litteraturen tillskrivs denna form av lÀrande en allt större betydelse för att skapa förstÄelse för hur medarbetare utvecklar sin professionella kompetens och sin arbetsplatspraktik, inte minst i tider av ökade förÀndringskrav. Forskning om informellt arbetsplatslÀrande bland lÀrare Àr dock i sin linda, inte minst inom yrkesutbildningar, vilket i hög grad motiverar genomförandet av denna studie. Med informellt lÀrande avses i detta projekt icke-strukturerade och spontana interaktioner mellan polislÀrare som uppkommer till följd av behov som identifieras i deras utbildningspraktik (cf. de Laat, 2012; Mankin, 2009; Nilsson et al., 2011).
Syftet med detta projekt Àr att undersöka och analysera polislÀrares informella arbetsplatslÀrande med avseende pÄ dess struktur, innehÄll och form samt vÀrdet av detta i relation till deras professionella utveckling och utveckling av utbildningspraktiken. Syftet preciseras genom följande frÄgestÀllningar.
Avslutningsvis görs bedömningen att projektets resultat och slutsatser kan ha ett stort vÀrde för hela yrkesutbildningsomrÄdet, nÀr det gÀller lÀrares sÀtt att via informellt lÀrande hantera interna och externa förÀndringskrav samt utveckla utbildningspraktiken.
