NYHET Vad kan forskning om allt från klimakteriet och DNA till beredskap och hälsa berätta om våra liv och vårt samhälle? I år firar Umeå universitet 50 år av genusforskning. I samband med det möter vi fyra forskare som visar en del av bredden i dagens forskningsfält.
Universum vid brashörnan runt 1970.
Bild Bertil EkholtzDocent i genusvetenskap och Dr i etnologi vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.
Klimakteriet och hormoner får stor uppmärksamhet i dag. Vad är det som gör det intressant att studera ur ett genusperspektiv?
Linda Berg. Foto: Mattias Pettersson.
– Hormoner är biologiska fenomen, men de är också kulturellt laddade. Föreställningar om hormoner är nära kopplade till idéer om kön, åldrande, fertilitet, känslor och vad som räknas som en normal kropp. Därför är det intressant att studera inte bara vad hormoner gör i kroppen, utan också vad talet om hormoner gör med hur människor förstår sig själva och sina liv.
Det är också viktigt att fråga vilka kroppar och liv som görs självklara i berättelser om hormoner. Talet om klimakteriet kan förstärka cis- och heteronormativa föreställningar om kön, sexualitet och åldrande, men hormoner kan också utmana sådana gränser och visa att kroppar, känslor och identiteter inte alltid låter sig ordnas i enkla kategorier.
Finns det en risk med att förklara mycket av hur kvinnor mår och känner med hormoner? Vad kan hamna i skymundan?
– Ja, om hormoner blir den självklara förklaringen till väldigt många erfarenheter finns en risk att andra saker hamnar i bakgrunden. Hur vi mår formas också av erfarenheter vi bär med oss, relationer, arbete, livsvillkor och inte minst sociala normer. I min forskning ser jag därför hormoner som en del av människors erfarenheter, men inte som en ensam förklaring till känslor, identitet eller välbefinnande. Det intressanta är alltså inte bara om det är hormonerna, utan också varför just hormoner har blivit en så stark förklaring till hur vi mår.
Du har också undersökt föreställningen om ett ”manligt klimakterium”. Vad säger den om hur vi ser på hormoner, kropp och åldrande?
– Föreställningen om ett manligt klimakterium visar hur hormoner har blivit ett språk för att förstå åldrande. Det finns inget motsvarande tydligt biologiskt brott som menopaus, men förändringar i ork, sexualitet och välbefinnande kopplas allt oftare till testosteron. Det säger något om vår samtid, även den åldrande manskroppen blir i allt högre grad något som kan mätas, förklaras hormonellt och kanske också behandlas eller optimeras.
Docent i ekonomisk historia och universitetslektor vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.
Du och din forskargrupp studerar barn som växte upp i norra Sverige på 1920- och 30-talen. Vad hoppas ni få veta genom att följa dem genom livet?
Liselotte Eriksson. Foto: Charlotte Ståhl.
– Vi vill undersöka hur uppväxtvillkor påverkar människors hälsa och livslängd långt senare i livet. Genom att följa barnen från 1920- och 1930-talens norra Sverige kan vi koppla uppgifter om exempelvis längd, hälsa, familjens ekonomi och antal syskon till senare livsutfall. Det gör det möjligt att se om de barn som växte upp med små resurser eller hade sämre hälsa också fick sämre förutsättningar som vuxna. Vi kan även undersöka vilka faktorer som kan hjälpa människor att övervinna en utsatt barndom och få ett bra liv.
Hur mycket kan de villkor vi växer upp under som barn påverka vår hälsa flera årtionden senare?
– De kan ha stor betydelse, men sambanden är inte enkla eller förutbestämda. Näring, sjukdomar, bostadsförhållanden och familjens resurser kan påverka barnets fysiska utveckling och därmed också hälsan senare i livet. Samtidigt kan utbildning, arbete, förbättrade levnadsvillkor och tillgång till sjukvård förändra utvecklingen. En viktig fråga för oss är därför inte bara om barndomens villkor spelar roll, utan också vilka konsekvenser som består och vilka som kan motverkas under livets gång.
Vad kan ett genusperspektiv tillföra till vår förståelse av varför hälsa och livslängd skiljer sig mellan olika grupper?
– Ett genusperspektiv hjälper oss att förstå att hälsa inte bara formas av biologiska skillnader, utan också av hur resurser, arbete och ansvar fördelas mellan flickor och pojkar samt mellan kvinnor och män. De kan utsättas för olika risker, få olika mycket omsorg och mat eller möta olika förväntningar under livet. I vårt material ser vi inte några tydliga generella skillnader i längd mellan flickor och pojkar som skulle kunna indikera ojämlik resursfördelning. Det är i sig ett viktigt resultat.
Men kön kan ändå påverka hur barndomens villkor omsätts i utbildning, arbete, familjeansvar och hälsa senare i livet. Därför behöver kön studeras tillsammans med exempelvis social klass, familjestorlek och bostadsort. De senaste decennierna har också inkomstspridningen och ojämlikheten ökat i Sverige, det är viktigt att veta hur detta kan komma att påverka barns hälsa och framtid.
Forskare vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.
DNA kan uppfattas som ett biologiskt facit. Vad kan ett genusperspektiv på DNA och genetik få oss att se som vi annars skulle missa?
Disa Helander. Foto: Mattias Pettersson.
– Min forskning rör sig inom fältet feministiska vetenskapsstudier. Det perspektivet kan hjälpa oss att se att även forskning kring DNA är formad av det sociala sammanhang där den produceras. Inom vissa delar av genetiken används till exempel sociala och politiska kategorier såsom etnicitet och nationalitet. Feministiska vetenskapsstudier kan alltså hjälpa oss att se att DNA i sig självt inte berättar historier, utan att det tolkas och tillskrivs mening utifrån olika kulturella idéer.
Inom all forskning, även genetik, finns mycket osäkerhet, och saker som inte går att veta säkert. Men när exempelvis kunskap om DNA och genetik cirkulerar i samhället försvinner ofta den komplexiteten och DNA framstår som ett biologiskt facit. Inom feministiska vetenskapsstudier intresserar man sig för hur sådana processer går till och vilka konsekvenser det får.
Du har undersökt hur DNA används som bevis på familjeband vid familjeåterförening. Vad händer när biologiskt släktskap får avgöra vem som räknas som familj?
– Det gör att många familjer inte kan återförenas. Familjer kan se olika ut av många olika anledningar, inte minst på grund av krig och konflikt. Om föräldrar till exempel omkommer eller försvinner är det vanligt att andra släktingar tar hand om barnen. När DNA krävs som bevis vid familjeåterförening blir det omöjligt för dessa barn att få komma till sina föräldrar i Sverige. Familjerna hamnar då också i en jättesvår sits, ska de genetiska barnen komma hit och de icke-genetiska barnen bli kvar? Vem ska ta hand om dem? Eller ska en förälder stanna kvar i ursprungslandet med något eller några av barnen medan resten av familjen bor i Sverige?
DNA-tester används också för att söka släktingar och förstå sitt ursprung. Hur kan sådan genetisk kunskap påverka vår bild av vilka vi är och var vi hör hemma?
– Tidigare forskning från andra platser visar att det kan leda till att människor börjar se på sig själva och var de hör hemma på nya sätt, till exempel att man börjar identifiera sig med nya grupper, platser eller länder. Men vilken betydelse DNA-tester får och hur det påverkar oss är troligtvis väldigt olika beroende på vilket sammanhang vi är i. Hur det här tar sig i uttryck i ett svenskt sammanhang är precis det vi ska undersöka i forskningsprojektet DNA i tiden.
Docent i historia och universitetslektor vid Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet.
Du följer svensk beredskap från andra världskriget till dagens prepping. Hur har synen på vem som ska ta ansvar förändrats?
Johanna Overud. Foto: Mattias Pettersson.
– I vårt material ingår bland annat marknadsföring av beredskapsprodukteroch där ser vi hur reklamen ofta söker legitimitet i det historiska, särskilt i andra världskrigets beredskapstid. Att söka sig till det förflutna kan ses som sökandet efter lösningar i en orolig tid, där det börjat talas om krigshot.
Samhället har ju förändrats på alla sätt sedan 1940-talet. Men här finns ekon av tidigare sätt att förstå ansvar, hushåll och nationell beredskap. Här blir fyrtiotalets husmoder en symbolisk figur, inte alltid uttalad, men ändå igenkännbar i hur omsorg och stabilitet ges betydelse i talet om hemberedskap. I informationsmaterial och marknadsföring dyker husmodern ibland upp och hon står i köket, som framställs som en trygg och ordnad plats.
Vad kan ett genusperspektiv på beredskap visa som vi annars riskerar att missa?
– Även 1940 vände sig staten till kvinnor och särskilt husmödrarna. Husmodern sågs som någon med kunskaper att skapa förråd och ta vara på mat. Hemmet framställdes som ett förråd för hela nationen, en plats värd att försvara.
Samtidigt utför husmodern ett obetalt arbete, bunden till hemmet. Som figur är hon formad av föreställningar om kön, klass och etnicitet, och framträder ofta i nutida reklam som vit, heterosexuell och medelklass, bosatt i ett hem med tillräckliga resurser för lagerhållning och förvaring. Hon används för att hon symboliserar ett välbekant sätt att ge omsorg, ta ansvar och ger en trygg bild i tider av osäkerhet, samtidigt som hon också symboliserar de ojämlika villkor som beredskap faktiskt praktiseras under.
I dag har prepping också blivit en marknad. Vad händer med synen på ansvar och trygghet när vi förväntas köpa och ordna vår egen beredskap?
– I relation till oro och krisberedskap har en marknad för beredskapsprodukter skapats, där trygghet paketeras som en vara. De här produkterna framställs som oumbärliga för vår trygghet. Men alla har inte samma förutsättningar för att lagra mat och vatten, eller resurser för att köpa de här produkterna. Det talas väldigt lite om den här ojämlikheten i de här sammanhangen.
Umeå centrum för genusstudier, UCGS, är en av Sveriges största genusforskningsmiljöer. Forskning med genusinriktning bedrivs vid alla Umeå universitets fakulteter och UCGS ansvarar för att skapa en sammanhållen organisation för forskningen. I år firar Umeå universitet 50 år av genusforskning.
