ͯÑÕÊÓƵ

Asylsökande barn kan under asylprocessen bli föremål för olika typer av kontroll- och tvångsåtgärder, såsom insamling och lagring av fingeravtryck och fotografier, medicinska åldersbedömningar samt frihetsberövande i form av förvar. Åtgärderna innebär i regel intrång i barnets grundläggande fri- och rättigheter.

I avhandlingen analyseras hur dessa åtgärder regleras i svensk rätt i relation till bland annat barnkonventionen, Europakonventionen och EU:s migrationsrättsliga regelverk. Studien granskar hur lagstiftaren motiverar dessa rättighetsintrång och vilka intressen som beaktas.

Kontrollintresset prioriteras

Resultatet visar att barns rättigheter i allt högre grad används som argument för införandet av kontroll- och tvångsåtgärder, snarare än emot dem. Det finns en tydlig spänning mellan skyddsintresset och kontrollintresset i migrationsrätten, där kontrollintresset ofta prioriteras.

– Barn i asylprocessen befinner sig i ett ständigt gränsland: mellan barn och vuxen, mellan samtycke och tvång, och mellan skyddsvärd asylsökande och misstänkt brottsling, säger Martina Reinius Derlén.

Asylsökande tonåring. Nästan vuxen men fortfarande barn i en process präglad av kontroll.

Bildpexels

Avhandlingen visar också att tvångsåtgärder ofta motiveras med hänvisning till barnets bästa, trots att de samtidigt kan innebära inskränkningar i barns rättigheter. Ett exempel är att frihetsberövande av barn motiveras med att det kan skydda barnet eller förhindra att familjen splittras. Ett annat exempel är att utökad insamling av biometriska uppgifter motiveras med att det ska stärka barns skydd genom identifiering.

– I praktiken kan hänvisningar till barnets bästa användas för att motivera åtgärder som begränsar barns rättigheter. Exempelvis kan rätten till familjeliv åberopas för att motivera att barn tas i förvar, trots att mindre ingripande alternativ kan finnas, säger Martina.

En dubbel syn på barn

Studien visar också att synen på asylsökande barn präglas av en dubbelhet. Å ena sidan beskrivs de som skyddsvärda och sårbara. Å andra sidan präglas lagstiftningen av misstänksamhet och en strävan att kontrollera och motverka missbruk av asylsystemet. Den dubbelheten blir särskilt tydlig när barn närmar sig myndighetsålder.

–  Avhandlingen visar att synen på barn i asylprocessen är inkonsekvent. Exempelvis motiveras statens intresse att fastställa asylsökandes ålder bland annat med att det är olämpligt att vuxna asylsökande bor tillsammans med ensamkommande barn. Samtidigt anses det vara acceptabelt att tonåriga pojkar som närmar sig 18 år placeras i förvar tillsammans med vuxna män. Det är skillnad på barn och barn, säger Martina Reinius Derlén.

Avhandlingen bygger på analyser av svensk och EU-rättslig lagstiftning, internationell rättspraxis och förarbeten, främst från 2000-talet. Den bidrar med ny kunskap genom att förena två områden som tidigare ofta studerats var för sig: tvångsmedel och barns asylprocess.