ͯÑÕÊÓÆµ

"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2025-10-27

Ny bok om samisk utbildningshistoria och missionshistoria av Umeåforskare

NYHET Björn Norlin, forskare vid Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet, är aktuell med en ny open access-bok om tidiga utbildningsinitiativ riktade mot Sveriges samiska befolkning.

I boken studeras en central aktör på utbildningsområdet, nämligen Svenska missionssällskapet eller SMS. SMS grundades med hjälp av brittiska metodister i Stockholm 1835 och startade missionsskolor och barnhem i Jämtland samt i Västerbottens och Norrbottens inland från slutet av 1830-talet. Verksamheten bedrevs fram till omkring 1920 då skolorna avvecklades eller ombildades till att bli folkskolor eller nomadskolor. Till skillnad från flera andra skolformer riktade mot samer har SMS:s utbildningsverksamhet inte studerats uttömmande.

Missionens idéer bakom skolorna

I boken visas hur skolverksamheten växte fram som en sidogren av den pietistiska, evangeliska, missionsrörelsen och dess globala intentioner att verka för kristendomens spridande bland vad som framställdes vara hedniska folkgrupper. Detta skedde både på hemmaplan och i koloniala områden. Konkreta exempel när det gäller SMS är involveringen i mission i Indien och Afrika, och i den svenska kolonin i Västindien, Sankt Barthélemy. Samerna och den så kallade Lappmarken blev tidigt av intresse som ett inre missionsfält, och speciellt stationär skolverksamhet med internat blev en huvudfråga.

Från religiös påverkan till skolreformer

Den tidiga undervisningen präglades av pietismens världsbild och ideologiska grundsatser, där individuell omvändelse och idén om arvsynd stod i centrum. Denna omvändelseinriktade pedagogik klingade successivt av till förmån för mer nationella, rationella och utilitaristiska utbildningsideal. Det hade dels att göra med förändringar av sällskapets inre ideologiska bas, dels med de nya krav på vad massutbildning skulle vara som följde parallellt med folkskoleväsendets etablering. I boken analyseras denna förändringsprocess och även de kyrkliga och politiska strömningar som bidrog till att skolorna lades ner. Framför allt inriktar sig boken på skolpraktiken och på lärares, missionärers och skolinspektörers berättelser om den verksamhet som bedrevs. Det är i första hand en kulturhistorisk studie.

Skolans roll i mötet med samerna

Studien sätter vidare fingret på utbildningens centrala roll under en period då olika former av institutionaliserad masskolning etablerades i Sverige, och då mötet mellan sådana kyrkligt och statligt administrerade maktstrukturer och den samiska befolkningen intensifierades. Det är också en berättelse om skolverksamhet som utspelar sig i det fördemokratiska samhället, och inom ett utpräglat socialt segmenterat utbildningsväsende.

Frågor till Björn Norlin

Vad fick dig att vilja skriva den här boken?

Själva temat med mission och missionsskolning är något jag arbetat med sedan tiden som student. Missionssällskapen och den världsomspännande mission som etablerades under 1800-talet är intressant för utbildningshistoriker eftersom missionssällskapen fick en så framträdande roll när det gällde att sprida västerländska idéer om skola och utbildning på en global scen. Detta skedde ofta som en del av olika staters koloniala och imperialistiska expansion. Det finns därför stora likheter mellan den utveckling som tecknas från andra håll i världen och den som beskrivs i boken, men också olikheter som har att göra med lokala förhållanden.

Var det något som överraskade dig under arbetet med boken?

Något som återkommande överraskar mig i arbetet med utbildning och mission i vår region är den oerhört intressanta utbildningskontext som man stöter på i såväl arkiv som i tidigare studier. I min egen forskning handlar det om att försöka förstå mötet mellan samer som ursprungsbefolkning, samisk kultur, samiska språk och samiska gruppers egna utbildningstraditioner, en växande och kulturellt blandad stationär nybyggarbefolkning (som av representanter från kyrka och stat kategoriserades som svensk), och ett alltmer omfattande raster av utbildningsinstitutioner och maktbärande praktiker som etablerades i inlanden via kyrkliga och statliga initiativ. Här ingick församlings- och lekmannaverksamhet, skolinspektion, kringresande mission, ambulerande och stationär skolverksamhet i en rad olika former, söndagsskolor, filantropi, arbete mot svält, fylleri och fattigdom, allt ackompanjerat av stora ideella uppoffringar för att skapa vad som ansågs vara bättre levnadsförhållanden för de människor som bodde i inlandsområden och fjälltrakter. Detta skedde samtidigt till ett högt pris för de grupper som stod längs bort från vad kyrka och stat ansåg vara legitima och lagbundna kunskaper, kulturyttringar, språk, o.s.v. Det hör till baksidorna av det vi brukar benämna modernisering.  

Vilka tycker du ska läsa den här boken?

Jag hoppas att boken är så tillgänglig att alla som är intresserade av utbildnings- och missionshistoria i vår del av världen kan läsa den. Det finns också en nutidsrelevans i det avseendet att de sanningskommissioner riktade mot samer och andra nordliga minoriteter (kväner, tornedalingar, skogsfinnar och lantalaiset), som idag pågår i Norge, Sverige och Finland alla lyfter fram utvecklingen på utbildningsområdet under 1800-talet som central för att förstå de problematiker mellan majoritetsbefolkningar och minoriteter som fortfarande idag dröjer sig kvar. I synnerhet är det skolors roll i språkbytes- och nationaliseringskampanjer som betonas i kommissionsarbetena, och den negativa inverkan dessa har haft för minoritetsgruppers språk, kulturer och känsla av samhörighet. Det är först på 1960- och 1970-talen, och då som led i skolväsendenas demokratisering och ett ökat tryck på reformering från minoriteterna själva, som en förändring börjar ske.

Svenska missionssällskapets skolor och barnhem är ett exempel på sådan 1800-talsutbildning som i mångt och mycket följer, och tvingades följa, den mer övergripande trend som de pågående sanningskommissionerna tecknar. Samtidigt visar boken också på komplexiteten när det gäller att förstå hur skolverksamhet tog sig uttryck i lokala kontexter i vår region. Skola och utbildning i de norra inlanden består under 1800-talet av ett gytter av olika former och mer eller mindre ad hoc-artade lösningar, och det är ofta svårt att hitta enkla och raka svar.

Vilka områden inom samisk utbildningshistoria behöver mer forskning?

Det finns ett flertal utbildningsformer där vi idag helt eller delvis saknar kunskap. Hit hör 1800-talets ambulerande samiskspråkiga katekesundervisning som verkade i nära anslutning till samiska hushåll, de praktiska delarna av nomadskolans utbildning som utvecklades tillsammans med bland annat renskötare, och framväxten av en ”modern” lärarutbildning med inriktning mot samiska skolformer. Det sistnämnda är något som jag själv har börjat forska om.

Samisk representation inom inlands- och nybyggarkulturen är därtill överlag något vi som forskare måste bli betydligt bättre på att förstå och analysera. Det är en stor tystnad även i min bok.

Boken är kopplad till ett forskningsprojekt som finansierats av Vetenskapsrådet och Lärarhögskolan vid Umeå universitet.

Kontakt

Björn Norlin
Övrig/annan befattning, universitetslektor
E-post
E-post
Telefon
090-786 96 29