NYHET Införandet av standardiserade vårdförlopp, SVF, i primärvården har inte varit helt problemfritt visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Även om SVF har underlättat utredningsprocessen, har det också inneburit flera utmaningar i att tillämpa det nya arbetssättet i primärvården. En av studierna visade att tiden från första vårdkontakt till cancerdiagnos förkortades med cirka två veckor efter införandet av SVF, men tiden förkortades inte för alla patienter med en tjock- och ändtarmscancer.
Petter Fjällström, doktorand vid Institutionen för omvårdnadBildHans Karlsson
– Primärvården har en viktig roll för upptäckt och diagnos av cancer, men verkar inte ha blivit tillräckligt delaktig i processen att införa SVF och har i stället anpassat rutiner på egen hand, säger Petter Fjällström, doktorand vid Umeå universitet.
inte blivit tillräckligt delaktig
Standardiserade vårdförlopp, SVF, infördes 2015 för att vid misstänkt cancer korta tiden till diagnos och behandling samt minska skillnader i vården nationellt. Petter Fjällström har i sin avhandling vid Institutionen för Omvårdnad utforskat införandet av SVF och dess inflytande på primärvården i norra Sverige.
Intervjuer med läkare och sjuksköterskor i primärvården belyser att SVF var lätta att använda när den kliniska cancermisstanken av patientens symptom stämde överens med kriterierna för välgrundad misstanke inom SVF. När så inte var fallet, blev det utmanande för läkarna att hitta lösningar för att kringgå SVF-mallarna, eftersom deras kliniska bedömning hade resulterat i en misstanke om cancer. Det pekar på standardiseringens svagheter då symtomuttryck och bedömning är personlig och inte så lätt att standardisera, särskilt när den kliniska bedömningen inte passar in i SVF-mallen. Ytterligare beskrevs det som utmanande att, utan att skrämma, informera patienter om behovet av snabba utredningarna inom SVF.
Resultaten från en delstudie bland patienter med tjock- och ändtarmscancer, där tiden från första vårdkontakt till diagnos före och efter införandet av SVF jämförs, visade på cirka två veckors förkortad tid till diagnos efter SVF-införandet, särskilt för dem som påbörjade vårdförloppet i primärvården. Däremot förkortades inte tid till diagnos för patienter med cancer lokaliserad i den högra, uppåtgående delen av tjocktarmen, visar studien.
– Det kan bero på att tumörer lokaliserade i den uppåtgående delen av tjocktarmen ofta debuterar med mera diffusa symptom vilket kan fördröja en cancermisstanke, säger Petter Fjällström.
För att SVF ska fungera som det är tänkt behöver de berörda aktörerna i hälso- och sjukvårdsystemet, inte minst primärvården, bli delaktiga i alla faser, från planering till genomförande, är en slutsats i avhandlingen. Avhandlingen belyser lärdomar som kan vara till nytta i framtiden för införanden av andra nya arbetssätt i hälso- och sjukvården.
Petter Fjällström är specialistsjuksköterska med klinisk erfarenhet från geriatrisk sjukhusvård samt har tidigare arbetat som vårdutvecklare på regionalnivå med fokus på vårdprocesser mellan primär- och sekundärvården.
Fredag 31 januari försvarar Petter Fjällström, Institutionen för Omvårdnad vid Umeå universitet, sin avhandling Disputationen äger rum klockan 09.00 i Aula Biologica, Biologihuset. Opponent är professor Eric Carlström, Göteborgs universitet. Huvudhandledare Senada Hajdarevic. Disputationen kan även följas digitalt via .
