NYHET Vad händer med ett samhälle när industrietableringar, investeringar och framtidsvisioner blir verklighet? Den frågan stod i centrum när forskare, beslutsfattare och samhällsaktörer samlades i Skellefteå för partnerskapsdagen "Samhället, framtiden och ansvaret".
Dagen arrangerades inom partnerskapet mellan Umeå universitet och Skellefteå kommun och tog avstamp i forskningsprojektet "Det nya framtidslandet?", där forskare under flera år har studerat den snabba nyindustrialiseringen i norra Sverige.
Bakom utvecklingen finns både klimatambitioner och industripolitiska satsningar. Nya anläggningar inom exempelvis batteri- och elfordonsindustrin har skapat arbetstillfällen och framtidstro, men också satt kommuner, välfärdssystem och lokalsamhällen under hård press.
– Under lång tid har diskussionen främst handlat om investeringar, konkurrenskraft och tillväxt. Forskningen hjälper oss att förstå även de samhälleliga konsekvenserna – för kommuner, arbetsliv och människor som lever mitt i förändringen, sade Madeleine Eriksson, universitetslektor vid Umeå universitet.
Vicerektor Thomas Olofsson och kommunalråd Evelina Fahlesson inledde partnerskapsdagen i Skellefteå.
BildTorunn TörnblomFrågan om ansvar återkom genom hela dagen. Vem ska stå för kostnaderna när nya industrier etableras? Och vem får ta konsekvenserna om utvecklingen inte blir som planerat?
Diskussionen sattes också in i ett historiskt perspektiv. När industrisamhällen växte fram i norra Sverige under 1900-talets början tog företagen ofta ett långtgående ansvar för samhällsbyggandet. Bolidens första vd Oscar Falkman lät exempelvis uppföra både bostäder och annan infrastruktur för att locka arbetskraft till regionen.
Lokalsamhällena får bära en stor del av riskerna och vardagskostnaderna
I dag ser villkoren annorlunda ut. Kommunerna förväntas planera för bostäder, transporter och välfärd där nya etableringar växer fram, medan företagen verkar på en global marknad.
– Lokalsamhällena får bära en stor del av riskerna och vardagskostnaderna, medan vinsterna i högre grad hamnar hos privata företag eller kommer samhället till del på nationell och europeisk nivå, förklarade Madeleine Eriksson.
Ann-Kristin Bergqvist, professor vid Uppsala universitet, pekade samtidigt på att staten vid tidigare industriella omvandlingar ofta tagit en mer koordinerande roll, bland annat genom satsningar på infrastruktur och utbildning.
Det stod klart att omställningen inte bara handlar om tillväxt och arbetstillfällen – utan också om människors livsvillkor. Johan Larsson från IF Metall beskrev hur Northvolts snabba expansion framför allt skapade otrygghet för anställda som rekryterats från andra länder.
– Man ville ha ett stabilt jobb och bygga ett liv här. Men företaget växte så fort att folk kunde komma tillbaka efter en veckas frånvaro till nya arbetsuppgifter, nya kollegor och nya chefer.
De fick 90 dagar på sig att hitta nya jobb när de inte kunde språket särskilt bra. Det skapade ju panik
När verksamheten sedan bromsade upp hamnade flertalet i en svår situation. De hade flyttat till Skellefteå med familj och framtidsplaner, men saknade förutsättningar för att snabbt ta sig vidare på arbetsmarknaden.
En försvårande omständighet var språket – eftersom arbetsplatsen var helt engelskspråkig hade de aldrig behövt lära sig svenska i vardagen. En annan var att uppehållstillstånden i många fall var knutna till anställningen. När uppsägningarna kom ställdes de inflyttade inför en dubbel utmaning: att hitta ett nytt arbete inom tre månader och samtidigt uppfylla inkomstkraven för att få stanna i Sverige.
– Om folk har jobbat i tre år räcker a-kassan egentligen till ett år. I stället fick de 90 dagar på sig att hitta nya välbetalda jobb när de inte kunde språket särskilt bra. Det skapade ju panik, berättade Johan Larsson.
Modulområdet på Solbacken i Skellefteå. En ifrågasatt, men enligt näringslivschef Anja Palm helt avgörande, "gummibandslösning" för en kommun i snabb tillväxt.
BildJohanna GardeströmEtt annat återkommande tema var vilka röster som får ta plats när framtidens samhälle planeras. Åsa Larsson Blind, styrelseledamot i Sametinget, menade att samiska perspektiv alltför ofta kommer in först när konflikter kring markanvändning redan har uppstått – och då framställs som ett bromsande problem.
– Som urfolk i Sverige har vi rätt att vara med och styra vårt folks utveckling – ekonomiskt, socialt och kulturellt. Därför bör de samiska perspektiven finnas med tidigt när man pratar om samhällsutveckling i stort.
Hon betonade att diskussionen om hållbar utveckling behöver omfatta fler värden än naturtillgångar, ekonomisk tillväxt och tekniska framsteg.
Så hur ska framtidens omställningar göras bättre? Den frågan vägledde dagens sista samtal, där flera deltagare betonade behovet av starkare samverkan mellan företag, kommuner, stat och de som lever mitt i förändringen.
Nils Björling, universitetslektor vid Chalmers, efterlyste former för att bättre ta tillvara lokal kunskap och kommunernas erfarenheter. Han pekade på Accelerationskontoret – den statliga kommitté som ska underlätta industrins gröna omställning – och menade att modellen måste skalas upp för att göra nytta.
– Vi kanske inte behöver ett accelerationskontor, utan 290, sade han.
Om målet är ett rättvist och hållbart samhälle måste vi också ha det som rättesnöre på vägen dit
Frågan om vem som ska bära kostnaderna och ta del av vinsterna fick också stort utrymme. Mats Taaveniku, kommunalråd i Kiruna, menade att kommuner som axlar en stor del av omställningens konsekvenser måste få bättre förutsättningar att hantera dem. Han pekade på att det redan finns konkreta förslag, bland annat att kommuner får ta del av bolagsskatterna eller behålla fastighetsskatterna likt modeller i Norge och Finland, men att inget av dem hittills nått riksdagen.
– Vi frågar inte efter statens stöd. Vi frågar efter en rejäl återbäring för att vi ska klara det här experimentet, tillade han.
I dagens sista samtal varvades erfarenheter med framtidsvisioner. Kirunas kommunalråd Mats Taaveniku liknade arbetet med att förändra Sveriges utjämningssystem vid att göra ”Windows människokompatibelt”.
BildTorunn TörnblomÅsa Larsson Blind poängterade att hållbarhet inte bara kan ses som slutstationen, utan också bör prägla själva omställningsprocessen.
– Om målet är ett hållbart och rättvist samhälle måste vi också ha det som rättesnöre på vägen dit. Annars finns en risk att mänskliga rättigheter, samhällsplanering och andra viktiga perspektiv hamnar i kläm.
Partnerskapsdagen blev därmed inte bara en tillbakablick på ett decennium av nyindustrialisering i norra Sverige. Den blev också en påminnelse om att omställningens effekter inte bara kan mätas i investeringar, produktion och klimatnytta, utan också i hur människor och lokalsamhällen påverkas när framtiden byggs i hög hastighet.