Jag är docent i statsvetenskap och har bland annat forskat om (1) kulturpolitik, (2) diplomati och konflikt, (3) stadshistoria. Policyanalys är ett viktigt verktyg. Italiensk politik är ett intresse.
Två teoretiska teman präglar min forskning: policyanalys och retorisk teori. Ur empirisk synvinkel finns fyra ämnesområden: (1) kulturpolitik, (2) diplomati och konflikt, (3) stadshistoria, (4) vetenskaplig samverkan särskilt inom området hälsa- och biovetenskaper.
I likhet med många policyanalytiker vill jag förklara ett visst policyfält: mina publikationer handlar om kulturpolitik, om militär utbildning, om kommunal politik och förvaltning. I varje sammanhang urskiljs problem och lösningar genom att aktörer kommunicerar med varandra. Studier av språkbruk gör det enklare att begripa hur aktörers handlingsutrymme konstrueras. Det är återkommande forskningsfråga om vi i ett visst sammanhang kan urskilja nya sätt att begripa världen, eller om vi förblir bundna av gamla idéer.
I min forskning framträder också retorisk teori som en form av politisk teori. Utgångspunkten är här att politiska aktörer använder språket inte bara för att informera eller desinformera, utan för att skapa ordning och även på andra sätt utöva makt. Den politiska teorin är en statsvetenskaplig underdisciplin, som innefattar studiet av ideologier, men även reflektion över ontologiska grunder för politik och förvaltning. Det sker ju gärna med hänvisning till äldre och nyare tänkare.
Jag undervisar bland annat på kurser som handlar om policyanalys, politik och arbetsmarknad, värdegrund, samt handleder och examinerar C-uppsatser.