ͯÑÕÊÓƵ

Välkommen tillbaka – hur har du haft det i Reykjavik på Island?

– Tack, jag har haft det mycket bra. Så här några veckor efter att jag kommit hem känner jag att jag gärna skulle åka tillbaka. Island och Reykjavik har definitivt gett mig mersmak, både forskningsmässigt och privat. Det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka, både i landet och i de samarbeten som påbörjades under vistelsen.

Vad var syftet med resan?

– Att ge mig tid att fokusera på min utveckling som forskare, att tänka, fördjupa mig och bredda mina kunskaper inom mitt ämnesområde. En viktig del av vistelsen var också att bygga vidare på relationer och fördjupa samarbetet med forskare på Island.

– Varför just Island kan man kanske fråga sig? Dels finns det en geografisk närhet som gör det både enkelt och naturligt att bygga långsiktiga samarbeten. Men jag ska erkänna att det också finns något lockande med ett land som är så starkt förknippat med asar, vikingar, Eddan och en natur som känns så mytisk. För mig blev Island en plats där både forskningen och nyfikenheten fick utrymme.

Forskargruppen under ledning av Þórhildur Halldórsdóttir (Thora), som välkomnade mig under min vistelse vid Psykologiska institutionen, Reykjaviks universitet. Från vänster: Ulyana Sirotina, Þórhildur Halldórsdóttir, Pia Augustsson, Erin Haskell och Alessandra Marani. 

BildPia Augustsson

Har besöket på Reykjaviks universitet varit givande?

– Mycket givande, både professionellt och privat. Jag har fått möjlighet att knyta forskarkontakter, utveckla nya samarbeten men också få en inblick i den forskning som bedrivs på Island inom områden som sömn och barn och ungas psykiska hälsa.

– Att få arbeta ostört under en period har gett mig utrymme för både reflektion och nya idéer. Trots att vistelsen varit relativt kort har jag känt mig väldigt välkommen och snabbt blivit en del av både institutionen och den forskargrupp som leds av docent Þórhildur Halldórsdóttir. Jag har presenterat min forskning både på institutionen och på ett möte med primärvårdens enhet för barn och ungdomars psykisk hälsa. Har deltagit vid institutionens seminarier, universitetets sociala aktiviteter och även mer privata sammanhang, vilket gjort att jag känt mig inkluderad från första stund.

– Sedan måste jag ju säga att Island i sig också bidragit till upplevelsen, den fantastiska naturen, det ständigt skiftande vädret och känslan av att man aldrig riktigt vet om man behöver paraply, solglasögon eller båda samtidigt.

Berätta mer om den forskning du gjort där – vad handlade det om?

– Delar av mitt avhandlingsarbete och mitt ordinarie arbete handlar om det isländska programmet Tanke och hälsa (Hugur og heilsa). Med det i resväskan kändes det naturligt att åka till Island för att fördjupa mig i forskningen kring programmet, nära de personer som utvecklat och förvaltar det och som fortfarande bedriver forskning inom området.

– Innan jag åkte hade jag som mål att påbörja analysarbetet av mitt kvalitativa material. Tidigt under vistelsen fick jag kontakt med två isländska forskare med erfarenhet av kvalitativa metoder och Grounded Theory, som nu handleder mig i analysprocessen. Genom våra samtal har jag fått möjlighet att pröva olika tolkningar av materialet, ställa nya frågor och komma vidare i analysen. Jag ser fram emot att fortsätta analysarbetet tillsammans med dem även efter hemkomsten. Jag ser också fram emot det att fördjupa forskningssamarbetet kring Tanke och hälsa, programmets fortsatta utveckling och det internationella material som samlats in.

– Det mest betydelsefulla har kanske varit att få vara på plats. Mycket av det jag lärt mig hade varit svårt att fånga i ett digitalt möte eller genom mejlkontakt. Att få ta del av vardagen i forskningsgruppen har gett mig både kunskap och sammanhang som jag tar med mig vidare.

Vestmannaeyjar 

BildPia Augustsson

Hur tror du att den här resan kan bidra till ditt fortsatta arbete?

– Jag tror att den här resan kommer att bidra till mitt fortsatta arbete på flera sätt. Att få möjligheten att arbeta i en annan forskningsmiljö och diskutera mina idéer med personer som har stor erfarenhet inom primärvård, allmänmedicin samt psykologi har gett mig nya perspektiv och kunskaper, både i analysarbetet och i hur jag tänker kring min forskning framåt.

– Resan har också lagt grunden för fortsatta internationella samarbeten och forskningskontakter som jag hoppas kunna bygga vidare på. Att få komma nära både forskningen och de personer som utvecklat programmet Tanke och hälsa har gett mig erfarenheter som jag tar med mig in i både avhandlingsarbetet och framtida projekt.

– När jag nu tänker tillbaka tror jag att vistelsen också påverkat mig mer personligt än jag först trodde. Jag tar med mig en större trygghet i att lita på processen, tänka lite friare och en påminnelse om hur viktigt det kan vara att ibland byta miljö för att se sitt eget arbete med nya ögon.

Var det något som inte gick som du hade tänkt? Något som överraskade dig?

– Jag märkte ganska snabbt att islänningarna hade ett mer spontant förhållningssätt till planering än jag är van vid. Det gjorde att vissa delar av det vi planerat förändrades längs vägen och att några saker fick skjutas på framtiden. Samtidigt blev det också en nyttig påminnelse om att forskning och samarbeten ibland mår bra av att få vara lite mer flexibla.

– Jag överraskades av hur universitetet arbetade för att skapa gemenskap bland sin personal. Det fanns en tanke om social sammanhållning och kollegial gemenskap. Det skapade en varm och inkluderande atmosfär som jag verkligen uppskattade.

Vad var den största skillnaden mellan din hemmiljö och forskningsmiljön på Reykjaviks universitet?

– Den största skillnaden var nog känslan av sammanhållning, vänlighet och nyfikenhet som präglade miljön på Psykologiska institutionen på Reykjaviks universitet. Jag upplevde en öppen och välkomnande atmosfär, där människor tog sig tid att prata och där det fanns en nyfikenhet på både forskningen och personen bakom forskaren.

– En annan stor skillnad var möjligheten att arbeta ostört och fokusera på en sak i taget. Det gav ett annat tempo och ett större utrymme för reflektion, vilket var värdefullt för mig, mitt arbete och min egen utveckling som forskare.

Har du något tips till andra som är sugna på att göra en prePhD?

– Mitt främsta tips är nog att man inte behöver åka jorden runt för att få en givande och upplevelserik predoc-vistelse. Det viktigaste är att fundera över vad man själv vill få ut av tiden, både här och nu, men också på längre sikt i sin forskarkarriär.

– Det är bra att ha en grovplan, men samtidigt vara beredd på att saker kan förändras längs vägen. Jag tror också att det är viktigt att vara självständig, nyfiken och ödmjuk, men samtidigt våga ha förväntningar och ställa krav på handledning och stöd från den miljö man kommer till.

– Planera, räkna också med att det nästan alltid går åt lite mer pengar än man tänkt sig 😊 Och framför allt – ha kul! Gör vistelsen till ett äventyr och försök förstå hur människor faktiskt lever på platsen där du är. Det ger ofta minst lika mycket som själva forskningen.

Gullfoss, Island

BildPia Augustsson

Vad gjorde du helst på din lediga tid i Rekjavik?

– På min lediga tid blev det många promenader för att lära känna Reykjavik, staden och dess invånare lite bättre. Eftersom jag reste själv och valde att inte hyra bil fick jag upptäcka Island på lite andra sätt, bland annat genom flera guidade turer utanför Reykjavik. Det blev besök till vattenfall, svarta stränder, gejsrar, lavafält, lunnefåglar och även en vandring till ett bad i en varm å – naturupplevelser som nästan känns overkliga.

– Jag passade också på att prova sådant som kändes väldigt ”isländskt”, som att rida islandshäst och sticka mig en egen isländsk tröja.

– Men jag får nog erkänna att jag helt föll för Islands bad- och glasskultur. Att bada varmt utomhus i alla väder och sedan äta glass verkar vara en fullt rimlig livsstil där…