ͯ����Ƶ

Ellinor Ädelroth var fem år gammal när hon bestämde sig för att hon skulle bli doktor när hon blev stor. Uppenbarligen hade hon ingen anledning att omvärdera det, för bara drygt 20 år senare tog hon läkarexamen vid Umeå universitet. Efter ett antal år kunde hon titulera sig specialistläkare inom lungmedicin innan hon började doktorera inom ämnet, blev docent och sen professor. Hon har varit prefekt vid universitetet och suttit med i olika nämnder.

Som gästforskare vid Mc Masteruniversitetet i Kanada samarbetade hon med välrenommerade astmaforskare, vilket gett en rad publikationer i tidskrifter som New England Journal of Medicine och Lancet. 

Allt detta är betydelsefullt så klart. Men när hon nu tilldelas förtjänstmedaljen vid Umeå universitet så väger hennes humanitära arbete och avtryck för våldsutsatta kvinnor och flickor i östra Kongo väldigt tungt. En gärning som även satt väldigt stor prägel på hennes egna liv. 

Erbjöd sin expertis i Kongo

Det var under en gruppresa med Pingstkyrkan i Umeå till krigshärjade Bukavu i östra Kongo som Ellinor Ädelroth fick kontakt med universitetet Université Evengelique en Afrique, där hon erbjöd sig att som volontär undervisa medicinstudenter. Varje sommar från 2008 fram till hennes pension 2012 reste hon till Kongo för att undervisa. Kurserna gjorde hon utan betalning och planen vara att göra det på sin fritid. Men Umeå universitet ansåg att hon kunde göra det i tjänsten.

Det var en enorm goodwill från Umeå universitet.

– Universitetet och fakulteten har varit väldigt stöttande. Den dåvarande dekanen, Bengt Järvholm, sa att jag inte behövde ta tjänstledigt, utan att jag kunde göra det i tjänsten, att det är en del av vår internationalisering. Så när jag åkte på sommaren behövde jag inte ta semester. Det är ju fantastiskt, det var en enorm goodwill från Umeå universitet, säger Ellinor Ädelroth. 

När hon sedan gick i pension från Umeå universitet 2012 fick hennes engagemang i Kongo mer utrymme. Hon började vara där längre perioder för att arbeta heltid med både undervisning och vård. Så småningom blev hon vikarierade sjukhuschef på Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo och en period chef för avdelningen för våldsutsatta kvinnor. 

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är konflikten i Demokratiska republiken Kongo en av de mest utdragna och våldsamma i världen. Enligt de senaste siffrorna har över 5,6 miljoner människor tvingats fly inom landet, varav mer än 4 miljoner befinner sig i östra Kongo – områden som präglas av omfattande våld och osäkerhet. Sexuellt våld på kvinnor och flickor är ett starkt vapen i konflikten. 

– Det här är genocid, man försöker alltså förstöra kvinnor och flickors reproduktiva förmåga. Det är det de är ute efter, de tycker inte att de är värda någonting. Den yngsta jag har sett som blivit våldtagen var 18 månader gammal. Och det finns yngre, säger Ellinor Ädelroth.

Arbetar nära fredspristagare

Det är arbetet med att hjälpa de drabbade och sätta ljus på sexualiserat våld som vapen i krig och konflikter som ledde till att Panzisjukhusets chefskirurg och gynekolog, Denis Mukwege, tilldelades Nobels fredspris 2018. Ellinor Ädelroth stod vid hans sida när han fick telefonsamtalet om tillkännagivandet. 

Åtta år tidigare hade Mukwege utsetts till hedersdoktor vid Umeå universitet, mycket tack vare Ellinor Ädelroth, som under alla hennes år i Kongo arbetat nära honom. 

Än i dag, 77 år gammal, reser Ellinor Ädelroth till Kongo regelbundet och arbetar, om än mer administrativt nu för tiden.  
 
Vad är dina uppgifter i Kongo?

– Ja, vara en snäll tant, säger hon och skrattar.

– Nämen det har varit lite olika. Förra året kollade jag igenom en utredning som ett mellanskikt av läkare har gjort om vad de anser om framtiden, väldigt intressant och insiktsfullt. Jag skrev en rapport om det. Jag hjälper Mukwege med ett arbete för att förbättra standarden vad gäller patientomhändertagande och dokumentation, i syfte att kunna bli ett Centre excellence (internationellt erkänt excellenscenter, reds. anm). I flera år har jag gått igenom massor med journaler och gett feedback på sådant som de måste förbättra. Jag har gått igenom apoteket, och under pandemin var jag där och tjatade på personalen om att de skulle vaccinera sig, säger hon som exempel på sitt arbete under de senaste åren. 

– Samtidigt håller jag koll på vad som händer på den här speciella avdelningen där jag var chef i början, där våldsutsatta kvinnor och flickor behandlas. De där småflickorna träffar jag i stort sett dagligen och tjoar med och kanske ger dem en godisbit. Som en snäll tant.

Reser så länge hon orkar

Vid en intervju 2020 beskrev Ellinor Ädelroth hur tungt livet i Kongo kan vara, med allt våld, korruption, otrygghet och bristande bekvämligheter. Då sa hon att hon inte trodde att hon skulle orka återvända så många år till. Hon gjorde uppehåll åren 2022 och 2023, men sen började hon resa igen.  
 
Finns det planer nu på att sluta resa till Kongo?

– Nej, så länge jag orkar ska jag åka, om jag får.

I dag vill hon inget hellre än att vara i Kongo. 

– Jag skulle ha åkt i mars i år, men det är så oroligt i Kongo nu. I februari invaderades Bukavu av rebellrörelsen M23. Senaste veckorna har det varit värre i Bukavu än det varit på många, många år, säger hon. 

Jag måste åka ned direkt som det går att komma sig dit.

Sedan våldet eskalerade i östra Kongo i oktober 2024 har mer än 1,2 miljoner människor tvingats på flykt inom landet, enligt UNHCR, som beskriver den nuvarande situationen i Demokratiska republiken Kongo som en av de mest akuta, men ofta förbisedda, humanitära katastroferna i världen.

– Jag måste åka ned direkt som det går att komma sig dit. Jag har en, vad jag kallar, min dotter där, en tjej som jag har stöttat, som nu är sjuksköterska på sjukhuset. Hon är en av dem som varit svårast skadad av alla, under alla år jag varit där. Hon har ingen familj och hon har valt mig till sin mamma. Jag måste dit och se hur hon har det, säger Ellinor Ädelroth.

– Och så alla andra vänner. När jag pratar med dem så frågar de när jag kommer. Men de säger samtidigt att jag inte kan komma nu, det är så osäkert och man kan råka ut för kidnappning och utpressning. Men jag skulle vilja vara där och vara ett stöd.

Hon har regelbunden kontakt med vännerna i Kongo, och ibland även med Denis Mukwege, som för tillfället inte ens kan vara i landet på grund av hotbilden mot honom. 

Läser allt hon hittar om Kongo

Tills hon kan resa försöker hon hitta meningsfulla sätt att fylla sin vardag. 

– Senaste året har jag stickat några hundra par sockar. Min syster i Örebro har kontakt med Stadsmissionen som får dem. Jag har en hel påse nu med sockar som jag ska gå med till Stadsmissionen.

Men innan hon sätter sig med stickorna går hela förmiddagarna åt till att försöka hitta information om Kongo. 

– Jag lusläser allt jag hittar, söker igenom hela nätet, säger hon och berättar att efter lokalmedia och alla stora svenska nyhetstidningar går hon igenom The Guardian, NY Times, Africa News och FN:s radiosändningar från Monusco. 

Det är ingen som är intresserad av Afrika. Hur mycket skrivs det om Sudan? Där folk har dött i miljontals. Det här är en del av den rasdiskriminering som pågår i dag.

Tyvärr blir hon ofta besviken på den fattiga rapporteringen om Kongo i medierna. 

Varför är det så tror du?

– Det är Afrika. Det är ingen som är intresserad av Afrika. Hur mycket skrivs det om Sudan? Där folk har dött i miljontals. Det här är en del av den rasdiskriminering som pågår i dag. Afrika är inte intressant. Nu öveskuggas det av allt som händer i Ukraina och Mellanöstern. Men kriget i östra Kongo har pågått i 30 år. 

Få tar emot förtjänstmedalj

Den 18 oktober äger Årshögtiden rum och då kommer Ellinor Ädelroth att få mottaga Umeå universitets förtjänstmedalj, som hon får för sitt vetenskapliga och humanitära arbete.

– Jag vet inte vad de tycker att jag har gjort som är så fantatsiskt så att jag ska få en förtjänstmedalj. Jag känner mig väldigt ovärdig. Men jag är naturligtvis glad och hedrad, otroligt hedrad, säger hon.

Men det är inte bara Umeå universitet som anser att Ellinor Ädelroth har gjort ett betydande arbete. År 2020 fick hon mottaga H.M konungens medalj av 8:e storleken i serafimerordens band. Även då var hennes humanitära insatser en del av motiveringen. 

Vilken medalj väger tyngst för dig?

– Även om det är väldigt hedersamt att ha fått en kungamedalj i serafimerordens band och allting så känns det här närmare, för att det är mina kollegor och andra som känner mig som har avgjort det här, säger hon. 

Umeå universitets motivering till förtjänstmedaljen

Vetenskapligt och humanitärt arbete som har satt avtryck  
 
Professor emeritus Ellinor Ädelroth disputerade 1990 i Umeå på en avhandling om luftvägsinflammation vid astma. Hon fortsatte med studier av behandlingseffekter av inhalationskortison, och som gästforskare vid Mc Masteruniversitetet i Kanada samarbetade hon med välrenommerade astmaforskare, vilket gett en rad publikationer i tidskrifter som New England Journal of Medicine och Lancet. 

Ädelroth gjorde 2008 sin första resa till Bukavu i Kongo, och arbetade därefter tidvis som volontär med undervisning och vård vid Panzisjukhuset. Efter pensioneringen 2012 intensifierades arbetet vid ”Panzi” med Dr Denis Mukwege, hedersdoktor vid Umeå universitet och även Nobels fredspristagare. Ädelroth har sedan dess arbetat intensivt med att sprida information om Dr Mukweges arbete mot sexualiserat våld. För sina betydande humanitära insatser vid Panzisjukhuset fick hon 2020 motta H.M. Konungens medalj, 8:e storleken i Serafimerordens band. 

Ädelroths betydelse för Dr Mukweges koppling till Umeå universitet kan inte nog understrykas, och var enligt Mukwege själv den bärande faktorn att han besökte Umeå universitet direkt efter mottagandet av Nobels fredspris, och därmed gav universitetet internationell strålglans. I sin gärning har hon varit en god ambassadör för Umeå universitet, och såväl hennes vetenskapliga, pedagogiska som humanitära arbete har satt avtryck både lokalt, nationellt och internationellt.