ͯÑÕÊÓƵ

Det är tidig majmorgon när vi äntrar bussen för att åka en dryg mil från Umeå till Rovågern på exkursion. Redan när vi vandrar genom tallskogen ner mot stranden sätter läraren Jörgen Olsson våra lyssnaröron på prov. 

– Hör ni den som visslar "pju-pju"? Vet ni vad det är för fågel? – Är det en talltita, föreslår någon och vi spanar allihop för att upptäcka fågeln bland träden. – Ja, den har ett annat läte också, lite mer skränigt, förklarar Jörgen Olsson. Fyra-fem visslingar i rad är också typiskt för talltitan.

Kikare och fågelbok

Strandvegetationen är fortfarande gråbeige och fadd, men det har torkat upp fint för årstiden. Gummistövlar behövs knappt. Så fort havet skymtar åker tubkikarna fram och snart står alla på rad och spanar. Elin Karlsson och Linnea Ritola växlar mellan att titta i kikare och fågelbok för att avgöra vad de ser.

– Där är en svärta, äsch nu for den därifrån, utbrister Elin. Men bredvid är en strandpipare eller något med strand i alla fall. – Ja, just det, den ligger sover, jättefin, säger Linnea.

De flesta har satt in färgade flikar i sina fågelböcker för att snabbt kunna hitta den typ av fågel de söker. Jenny Olsson har många, många flikar. – Helt ärligt är det här skitsvårt när man inte kunnat en enda fågel innan kursen, säger hon. Jenny gick ett djurparkvårdarprogram på gymnasiet i Norrköping och praktiserade på Kolmården. Att bli biolog känns helt rätt när man är intresserad av djur och natur, säger hon. Men, i framtiden vill hon hellre jobba med djur i vilt tillstånd än i djurpark.

Miljö och hållbar utveckling

John Eklund har inte heller skådat fågel förrän under utbildningen. Att få lära sig mer är kul, tycker han. Studenterna har fått en cd med ett 40-tal fåglars läten och nu lyssnar man på ett annat sätt när man är ute, tycker han. – Man försöker analysera och bena ut vad det är. Men, bofinken har jag lagt som ringsignal i min mobil, så den kan jag! John började läsa till jägmästare, men det kändes inte som rätt väg. Nu siktar han på att bli geovetare, men att få en bas inom biologi och en bit fågelkunskap är också bra, tycker han.

Sofie Forsgren valde kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap på grund av sitt intresse för miljöfrågor. I framtiden vill hon lösa miljöproblem och arbeta för hållbar utveckling. Hon trivs bra med utbildningen så här långt. – Det är mycket exkursioner och det uppskattas, säger hon. Nu när det blivit varmare ute passar lärarna också på att vara ute mycket med oss.

Nära kustbandet och gänget har snart sjöfågel som skrakar, änder och strandpipare i sikte.

"Hjälp oss hitta storlom"

Vi traskar vidare närmare vattnet. Gruppen stannar med jämna mellanrum och ställer upp sina kikare. Lärarna Jörgen Olsson, Olle Söderström och Anna Sundelin är kvicka att snabba att snappa upp vilka fåglar som är i faggorna och tipsa åt vilket håll studenterna ska titta. – Olle, kan du hjälpa oss att hitta storlom, ber Maria Blom, Lindy Tjärnlund och Erica Dahlqvist. Erica pendlar varje dag mellan universitetet och Örnsköldsvik, där hon bor med sin sambo. Hon tänker välja geovetenskap som inriktning på sin utbildning.

Vad vill du jobba med i framtiden? – Svår fråga, kanske något som har med Östersjön och miljöföroreningar att göra. Det är svårt att veta vad man vill, man känner för varje kurs att "det här är också intressant". Hon trivs bra på utbildningen: – Vi har otroligt bra lärare, de är väldigt engagerade och drar med en.

Vi söker lä och pausar en stund för fika. Annika Karlsten sitter och bläddrar i sin fågelbok, en äldre upplaga. – Titta, här har min mamma antecknat i kanten att hon sett en strandskata här på Rovågern 1988, visar hon kurskompisarna.

Bussen tar oss tillbaka mot Täfteå, men längst in i viken stannar vi för ytterligare en stunds fågelspaning. – Här har vi bra läge på skarv och lom, säger Jörgen Olsson. Snart står hela gänget på rad med kikarna igen och kan bocka av art efter art: storskrake, grönbena, gräsand, bläsand – och ett rådjur som obekymrat letar mat i strandkanten ett par hundra meter bort.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog